Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1873, sida 2

aTillåter ni!? ropade han, springande efter P Pring honom och kvarhållande honom vid rockskörtet; får jag åtminstone fråga hvart ni ämnar bege er? I vattnet! tillropade den andre honom på nytt, och ni understär er icke att ännu en gång rädda mig! Nothnagel släpade den unge mannen åter tillbaka i rummet, hållande honom i det våta rockskörtet. Men ni skall icke gå tillbaka i vattnet, skrek han, det är oanständigt . . . och derjemte otacksamt! Den räddade lade sina armar i kors öfver bröstet och betraktade skarpt sin räddare. Trot ni verkligen, frågade han, att jag icke haft något skäl att besluta mig till det der grundliga badet?? ?Tror ni verkligen, frågade Nothnagel å gin sida, catt jag icke haft lika stort skäl att förhindra er från detta grundliga bad?9 Deo unge mannen funderade ett ögonblick. KPräktigt, yttrade han, ?men då ni nu sålunda en gång räddat mig, hvad ämnar ni nu företa er med mig?? Nothnagel tycktes blifva en smula öfverraskad af denna fråga. aFramför alt tänker jag återge er till det menskliga samhälleto, svarade han derefter. KMycket godhetsfullty, tillade den andre, coch derefter?) . Rentieren höjde, förläget leende, på axlarne; och när den räddade såg detta, vände han sig åter om för att aflägsna sig. Nothuagel erhöll genast på nytt lif och energi.