Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1873, sida 2

ständ att inom departementet läta utarbeta et förslag i detta hänseende, hwilket, derest det min ner eders k. m:ts bifall, kunde för näst famman: trädande riksdag framläggas. Kröningsförslaget i Andra kammaren, afgjordes i lördags. Efter A. B. meddela wi följande om dess behandling: Ä Då det tillfälliga utskottes wäl bekanta utfåtande blifwit föredraget, syntes det ett ögonblick som om ide någon öfwerläggning skulle upftå. Men just fom talmannen ftod i begrepp att, med anledning af den tysmad, som iakttogs från alla fidor, göra proposition på bifall till utskottets hems ställan, hördes en ledamot begära ordet. Det war grefwe Sparre, fom, ehuru han fom till samma flut som utskottet och ansag att hela förslaget war olämpligt och onödigt, och att det ej bort frame komma, likwål ide kunde underlåta att uttala fig om de motiver, på grund af hwilka utskottet fommit till fin slutliga hemställan. Grefwen anfåg, att om kröningen wore ett gammalt häfdwunnet bruk, och om det wore af grundlagen fanttioneradt, få borde kröningen ega rum Att det wore ett häfdwunnet bruk hade utskottet också medgif: wit, och tal. sporde nu hwarför man skulle just med afseende på en konungs kröning och wid en konungs tillträde till regeringen afwika från brus fet att börja hwarje förrättning med bön och en religiös seremoni. Tal. utbredde fig temligen widlyftigt om det wackra och uplyftande i sådana re ligiöja seremonier. Han erinrade huru wi wid inträdet i lifwet inwigas dertill genom en religiös seremoni, dopet, oh då wi slutat, få åkalla mi odfå Försynen. Skolornas, lägrens, domftolarnes, riksdagens werksamhet börjades också med bön och äfwen i de enskilda hemmen börjades och flutades dagen med bön, ehuru månget hus funnes der detta ide skedde, och tal. medgaf för egen del att han war för mycket öfwerhopad af göromål för att ha tid dertill, men han fann det lifväl wackert då han fom i något hus, der detta bruk iakttogs. Lemnande den religiösa sidan af saken, öfmers gick grefwe Sparre till fragan om hwad grundlagen kunde i ämnet innehalla, och sökte han derwid göra gällande den upfattning af inledningen till Successionsordningen, att deri werkligen finnes ett po: fitiot bud derom att konungen skall krönas och hyllas. Efter åtskilligt tal om jäsningen i de lä: are lagren af det europeiska samhället och nödwändigheten för de högre klasserna att ide lemna den utan upmärksamhet, öfwergick grefwen till en pole: mik mot åtskilliga yttranden i hr Hedins anförande wid remissen af motionen, dem han ansag det wara en pligt att ide lemna obeswarade, emedan, om man wankelmodigt och skyggt böjde fig undan för en diskussion om sadana satser, skulle den stora massan utanför gripas af sympati för det raska fortskridande, som genom dem predikas. Det wille sig likwäl härwid icke bättre, än att sedan grefwen i sammanhang härmed betecknat hr Hedin sasom stående ensam om den erperimentalpolitii som hans yttranden antydde att han hyllade, få före tog fig grefwen sedermera att wisa, att utstottet hade i sina motiver uptagit just de samma satser, som blifwit af hr Hedin uttalade, ett witnesbörd, fynes det oss, att hr Hedin icke står så ensam om dem, som grefwe Sparre nyss förut hade welat låta påskina, då han med det wackra talesättet en fluga gör ingen sommar tröstade fig öfwer att någon inom kammaren hyste sadana åsigter. Oat tadt emellertid grefwen sålunda hade mycket att inwända mot utskottets motivering, wille han dock icke yrka ogillande af densamma. Allmänheten stulle nog ändå inse det lilla, det myckna, det twetydiga, som låge i den. Det blef förbehållet en annan ledamot att draga försorg om att det genom en votering blef i fir: ror konstateradt huru stort antal af kammarens ledamöter fom delade utskottets asigter, hwilka, enligt hwad grefwe Sparre hade haft fig få anges läget att ådagalägga, i sjelfwa werket uttryckte det: — T— r——————