I stället för att han förut fört det mest husliga och regelbundna lif, var han nu synlig på gatan nästan hela dagen, och efter utsago af hans betjent, som kunde berätta mycket annat om sin herres mångahanda egenheter, dref han äfven största delen af natten omkring i staden. Isynnerhet hade han ofta observerats i närheten af vatten, på hvilket Hamburg, som bekant, icke har någon brist. Med betjenten egde också ett eget förhållande rum. Denne, en viss Jakoby, hade nämligen förut varit i tjenst hos rådsherren Buller. Men då rådsherren lemnat detta jordiska och efterlemnat sin ännu unga och vackra hustru i ofördelaktiga förmögenhetsomständigheter, blef Jakoby, afskedad, och enkan hade hyrt en liten, anspråkslös våning i samma hus, der Nothuagel bodde, och det en trappa högre, just öfver hans. Denna omständighet var orsaken till, att Nothnagel förälskade sig i rådsherre-enkan, och denna kärlek åter tillsrkef man, att den olycklige rentieren blifvit melankolisk. För att nu sätta sig i gunst hos föremålet för sin ömma låga och underlätta förbindelsen med henne, hade Nothnagel kommit på tanken, att taga den ärlige Jakoby i sin tjenst. Detta skulle ha varit mycket bra, om icke den unga enkan å sin sida hade funderat på, att begagna sin fordne tjenare till att bevaka hans nuvarande herres alla steg och lemna henne underrättelse om de obetydligaste småsaker. Så blef Jakoby tvänne herrars tjenare, och då detta, som bekant, icke kan ega rum, utan