Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1873, sida 2

af Wahlbo socken hafwa nämligen dels till Sand: wikens, dels till Forssbacka järnwerks aktiebolag försålt afwerkningsrätten å större och mindre ffogslotter, för en tid af 10, 15 ända till 25 år. Pri sen hafwa warit omwexlande, alt efter skogens be skaffenhet; dock har, enligt hwad för Norr.-P. up: gifwits, på ett Håll betalats omkring 85 rdr pr tunland. Från Gefle klagas öfwer det starka tömär dret, som hotar att til intet göra slädföret der i orten. Kröningsfrågan. Det af oss förut omnämnda betänkande, hwaruti andra fammarens tilfälliga utstott n:r 1 afstyrkt att åtgärd i anledning af det wäckta förslaget angående konungens och drottningens kröning, är af följande lydelse: Utskottet, till hwars utlåtande v. talmannens i kammaren gjorda framställning blifwit hänwisad, förbiser wisjecligen icke wigten af ett gammalt Häfdwunnet, tillförene äfwen genom lag stadgadt bruk, fom redan i följd af fin ålder (!) förtjenar aktning, med hwilket förena fig många minnen ur Smweriges historia och som tillika har stöd i den betydelse, hwarje af religionen helgad förrättning måste innebära. Wåra grundlagar innehalla imellertid i detta ämne ide något annat, än den antydan, som före: kommer i inledningen till sussessionsordningen och som, under förutsättning af wissa, jämwäl angifna wilkor, afsåg det fall, då Det nuwarande fonungahusets höge () stamfader kunde komma att såsom konung rikets styrelse öfwertaga. Om eller i hwilken mån det urgamla bruket numera upbäres af det allmänna föreställningssättet, eller om i större eller mindre delar af landet konungens och hans gemåls kröning betraktas såsom en sjelfwa begrep: pet af konungamakt med nödwändighet tillhörande och denna makt högtidligen bekräftande handling, tillåter utskottet fig ide att uttala nagon förmodan. Deremot är utskottet förwissadt om, att en sådan förrättning ide fan närmare tillknyta de band af kärkek, tillgifwenhet och trohet, med hwilka swenska folket är förenadt med den konungaatt, hwilken, såsom konungen i sin första helsning till folkets församlade ombud ocksa erinrade, satt sin ära uti att wara swensk, — en ära, som får ökad glans wid tanken på, att under konnngarnes af denna ätt fridsälla styrelse landet upnatt en förut knapt anad utweckling och förkofran inom alla odlingens områden. Jcke mindre är utskottet öfwertygadt om, att konungens upskattning af sitt höga kall samt de dyra och answarsfulla pligter, det medför, är lika fajt och oföränderlig, ehwad hans tillträde af rifsstyrelsen beseglas i öfwerensstämmelse med det ur: gamla brutet eller ide, litasom att, oberoende deraf, han hyser samma känslor af huldhet och kärlek för det folk, som kallade hans farfader att intaga den tron, så mange hugstore konungar förut innehaft. Med denna öfwertygelse om beskaffenheten af det ömsesidiga förhallandet imellan konung och folk, will det synas utskottet ide wara förenligt, att rifsdagen skulle till konungen frambära en anhållan, fom i nagon mån funde lägga ett band på h. m:ts egen upfattning af den i fråga fatta högtidliga handlingen i och för fig eller om rätta tidpunkten för dennas begående. Cnligt utffottets föreftällning, är det konungen ensam, hwilken det tillfommer att i den ordning, grundlagen utstakar, med: dela riksdagen fin wilja (önfjfan?) i detta afseende, och en fjådan behandling torde oc i det hufmudsakliga öfwerensstämma med den, hwilken det åberopade stadgandet i wårt brödrarikes grundlag fyr nes angifwa. Finner h. mtt fig böra, i likhet med sine höge företräde, till Sweriges konung krönas och hyllas, måste denna högtid winna högre betydelse derigenom, att folkets walda ombud i denjamma deltaga, och den har då ide behof af ytre ståt eller fåfanglig prakt för att i fann mening ut: göra ett offentligt witnesbörd om föreningsbandet imellan konungen och folket. På grund af hwad nu är wordet anfördt, hems ställer utskottet wördsamt, ÄÄAÄAAA —