Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1873, sida 2

liberal och der man, såsom egensktap uteflutande för sitt parti, gör ansprat på inteligens, har det sedan någon tid warit en med förkärlek omfat tad sed att frånfänna eller ge fig min af attfråne känna det frisinnade, folkliga almogeoch arbetare wänliga partiet nära nog all flags uplysning och i flere de wigtigaste frågor, som de sednaste tiderna statt på dagordningen, har frasen om den Luplysta opinionen anwändts med sadant ensidigt eftertryck, att man knapt wetat, om man skulle harmas deröfwer eller le derat. Så fe wi ock nu S.-P. helt ringaktande lysa fina motstandares, det lilla par tiet, åsigter i bann; förklarande dem endast wara koklara föreställningar. Den aterstaende, af SR. ej uttalade Hälften af denna tante innebär följdrittigt ett jmidrande erkännande af def egna flara föreltällningar. Nu är att märka att S.-P. ej sökt åstadkomma ens en skugga af bewis för detta sitt förklenande omdöme, oattadt man mwäl haft rätt fordra det. Menar då SP. t. er, att det är examen, mer eller mindre stral, eller rifedomen, ärfd eler för wärfd, eller den högre samhällsstallningen, eller något annat dylikt som skall utgöra det synliga tednet på och kanske äfwen det nödwändiga wilkoret för sann bildning och ait saledes den oexaminerade mannen, den mödosamt burgne arbetaren, just på grund af dessa jura egenstaper, ej tan höja lig ofwer de oklara förestallningarnas omrade? Har jag werkligen mindre förstand derför, att den tommunala röstlängden gifwer mig endast en röst; eller far jag mahanda med de hundra rösterna oxsa hundra hjernor! Wi wilja wisst icke säga: twärtom! Men wi funna ej neka oss nöjet i detta jammanse hang anföra nagra klart tankta och wal sagda ord af Göt. Hand. och S.-Tidning, få lydande: Du hanar okunnigheten, du rosar din egen öfmwerlägsenhet i större bildning och wisdom — men du gör orätt deri, ty tanske fattar denne man, fom du tallar obildad, snarare samhällets werkliga mål och wålfard, än du i din wisdom, oc kansle eger han en förmåga, som du mahända ej eger, nämli gen att kunna offra fig sjelf för sitt land. Mer an ett land — och ide minst wart eget — har just räddats ur nöd och fara genom deosa ofunnige, när de bildade sweko eller intet förmadde. Ware det laugt ifran of att pasta wara mot standares föreställningar wara oklara dersör att de finnas hos dem; men wi kunna dock ej neka, att de wisat fig ide lunna upfatta war stallning till bränwinsfragan, för få widt SP. denna gång warit deras malsmän. Det är da den, till wil: ten wi nåsta gång skola aterkomma. TlOmantam:t;: AAAAA KAKA