Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1873, sida 2

brottsliga lif haft sa många öden, att det wal torde intressera en och annan att i korthet höra hans lefnadssaga. Han är född i Falun! 1831, lemnades i fin barndom utan tillsyn och saledes utan all uppfostran samt rakade alltså tidigt in på brottets bana. Redan som barn dömdes han till vis 2 särstilda ganger och wid tiden för fin fonfirmation war han redan mogen för Langholmen. Sedan strafftiden war till ända, begick han vas brutet nya stölder, så att han redan mid 20 års ålder, eller ar 1851, war dömd till lifstids fängelse. Innan denna dom, af k. m:t afkunnad den 15 april 1851, hunnit till werkstållighet, rymde han ur rättwisans händer och uppehöll fig i Linde, hwarest han, i följd of en tillfällig likhet med en derstädes boende apotefaredräng wid namn Lars Fredrik Rylander, antog dennes namn och sasom sadan begick stölder i den omfattning, att han, under namn af vars Fredrik Rylander, äfwenledes för tredje resan stöld dömdes till lifstids fängelse, hwilket straff han ar 1855, men då under fitt werkliga namn, började underga a Warbergs fäftning. J fängelset utmärkte fig Lindberg för ordz ning och arbetsamhet, wann stor skicklighet i nörmakareyrket och benadades den 11 juni 1869, då han genom k. m:ts utslag (förflyttades till klassen af förswarslöse fangar för att i fyra år hållas till allmänt arbete, sa widt han icke dessförinnan kunde skaffa sig laga förswar. En del af denna tid tillbragte Lindberg a Karlsborgs fästning, och der tillstötte en ny omständighet, och förmodligen för alltid afskar möjligheten för friheten. Lindberg blef nämligen dödligt fär. Föremalet för hans ömma laga hette Matilda Österlund, dotter af en f. d, rättare wid Skyllbergs bruk i Lerbäcks socken, med hwilken han a Karlsborg blifmit bekant och som lofwat att dela ljuft och ledt med honom, helst der borta i Amerika, dit nu Lindbergs håg stod vängtan efter detta paradis förmådde Lindberg att en wacker natt i november månad 1871 rumma från Karlsborg. Man skulle trott, att färleten drifwit Lindberg att söka reda på fir brud, som då bodde wid Skyllberg, men kärlcken till andras egendom tyckes ha warit större än till Matilda, ty under denna frihetstid war det som en hast med atföljande wagn och sele bortstals i Nastorp, fastän Lindberg ihärdigt förnekar all fännedom härom: det war mwidare under denna fri hetotid som Lindberg på Hötorget i Stocholm försalde nämda häst och öfriga saker samt hos Stockholms galanterihandlare inköpte atskilliga morgongafwor, hwilka han just höll pa att skänka jur trogna Matilda, då länsman Kahlow i Lerbäck war nog oartig att störa denna kärleksfröjd och införpassa sawal Lindberg fom hans hafwor till Örebro cellfängelse och fa widare till Karloborg. Under angern att hafwa förderfwat fina framtidsplaner och under grämelse att se sina luftslott ramlade, beslöt Lindberg efter aterkomsten till Karlsborg att förkorta sitt lif, hwilket passar wäl tillammans med en olycklig kärlek. Huru mycket alwar Lindberg imellertid hade med jjoljmordsplanerna, må wara osagdt, men ett hängningsförsöt gjordes och derefter wisade fig Lindberg stundom lam, stundom finnesförmirrad. Dennå lamhet inbringade Lindberg behaget af att wid ransakningstillfållena få aka i droska samt att i Askersund, der han stod inför rätta, få utbyta fängelsets dysterhet och fuktighet mot en enskild mans mera angenäma boningsrum. Denna lamhet bes redde äfwenledes Lindberg inträde a Örebro länslasarett, dit han bars i en bekwam länstol. Det war allmänt bekant, hwilken underbar werkan ett warmt bad derstädes astadtom, då Lindberg helt plötsligt fick förmåga att både hoppa ned från lasarettsrummet och öfwer muren samt ytterligare med eller utan en gästgifwaren Holmstedt i Glans bammar tillhörig häjt fortskaffa fig till Smedjebacken, Stocholm, Gefle oh Falun En fom mande tid torde lägga i dagen, huru Lindberg i werkligheten härwid burit fig åt. Själf afklipper Lindberg alla widare forskningar i den saken genom