Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1873, sida 2

— ?Hvad nu då?? — Ack, hon, mina drömmars engel, mitt vakandes åtrå, den limmelske, den charmanta fröken Leonore! ?Hvad är det för en?? — En hel cythere i hvarje hennes rörelse — så skön, så tjusande är hon!? — ?ÅÄ hon så fager, som våran AnmaMaja? — Tio tusende Anna-Major hafva tillsammans icke så mycken skönhet, som hennes lilljinger — ?Jaså. — — Och att dessa nedriga masker skulle drifva mig ur paradiset, då hennes läppar redan logo för mig om en framtid af obeskriflig sällhet ! . — Hm ?Ja du, — jag har aldrig sett henne sedan, men i dag skall jag kanhända möta henne, ty jag går nu till Assessorskan Mejer, med hvilken hon var tillsammans på brunsbalen. ?Kors! — Vet du, Assessorskan Mejer är mycket rik. Ercellensen rådde mig att ställa mig in i huset hos henne, och nickade med en besynnerlig blick åt mig, liksom jag borde fria till henne, Men jag bryr mig icke om rikedom, utan jag skänker henne åt dig, Jan. Fria du till Assessorskan, jag afstår henne åt dig, och behåller fröken Leonore, om hon också är lika fattiy som jag. Anna-Maja lär du ändå inte ?Nej, nej! — Nå så ta assessorskan, och hjelp nig