Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1873, sida 3

den skall jag!. Härtill fan läggas Lincolns glad lynta och wackra ytrande om Grant, sedan han en gång, trots alt förtal, lärt akta och wärdera Grant. J min fädernestad, fade han, fans en dugtig hustru, som hade många barn. När hon war ute på arbete och hörde något af dem skrika, ytrade hon: Gud ske lof, det wisar, att det är lif i dem! Så säger också jag, när jag får höra att kanonerna börja dundra från det håll, der Grant är: Gud ske Iof, att jag har en general, fom är werksam och fom winner segrar åt of. Det berättas oc så, att Lincoln en gång, då några metodister flagade för horom, att Grant tyckte för mycket om whisky, gifwit dem til swar: Wet ni, hwarifrån han tar sin whisky? Jag skulle så gerna wilja skicka en kutting af samma slag till flera af mina andra generaler! Efter Vicksburgs eröfring fick Grant rån Lincoln ett bref, som slutade med dessa enkla, men dock få wältaliga ord: Tag ansäåg er plan för dålig och jag wäntade mig ingen lycklia utgång. Nu will jag inför Hela landet förklara, att ni har haft rätt och jag orätt. Forts.)