Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1873, sida 3

Å Fran utlandet. Italien. Den påbörjade tillämpningen af las gen om klostergodsens indragning inom påfiveftas ten har framkallat hos det romerska presterskapet en oerhörd förbittring. Med påfwedömet förlorar det italienska folket fin krona; för att funna ega bestånd har det hädanefter intet annat att göra än att kyssa Bismarcks fot med Lanzas tunga. Så skref redan i somras ,Civiltå Cattolica, då vatikanens sändebus wid alla Europas hof bönföllo om hjelp, på det att den romerska klosterlagen skulle funna tillintetgöras redan i wagz gan. Huru obetydliga desfa ansträngningars praf: tiska följder måste hafwa warit, framgår af ett wredesutbrott i Genfer Correfp., de ultramons tanes trogne lifdrabant, fom förespår Victor Emanuel, hufwudmannen för en nedrig röfmarehord, att han skall nedsjunka från en Julianus Appstata till Nero och dennes blodiga saturnalier, ty i Rom äro för ett krönt hufwud endast twenne alternativer möjliga: antingen att wara Kristi stäthållare eller djefwulens ombud. Den sistnämndes Kainsmärke bär Victor Emanuel på fin ujurpatorspanna. Denna tandagnisslan, dessa hämnderop från sfärletens tjenare för den romerska klosterlagens skull äro lätt begripliga. De tallösa stiftelserna i den ewiga staden utgjorde sedan århundraden en tillflyktsort för dagdrifware, der äfwen den ärligaste munknovis ganska snart fogade fig efter fina mera erfarna kollegers seder od) kastade åsido de tunga späkningarne och det mödosamma arbetet för att få omsorgsfullt fom möjligt pläga fin finns liga menniska. Det war en mönsterstat i fitt slag, ett stort kloster med hela landet fom domän, hwaxest de sunda krafterna knappt kunde hinna med att skaffa underHåll åt de osunda och owerksamma. Alldeles slut med de goda dagarne är det dock ej. Till festen för den heliga jungfruns obefläckade aflelse inflöt peterspenningen åter rikligt nog, ifynnerhet från länderna på denna sidan Alperna. Från Ungerns rikfsdag omtalas en egendomlig episod. Under förhandlingarne om rekryteringen opponerade fig wenstern, och departementets Mradarasz förklarade, att hans parti ide skulle bewilja rekryter till ritsavmen, utan blott till den ungerska hären. Han tillade: De österrikiska provinserna skola mycket snart tillfalla Tyskland, på samma sätt fom de italienska tillfallit Jtalien; det fan ej tillhöra Ungern att för sådant ändamål lemna rekryter. Ministerpresidenten Szlavy swarade genast, att Ungern skulle i detta föga sannolika fall wara förpligtad att bistå den andra rikshalfwan, eftersom den pragmatiska sanktionen uttryckligen så föreskrifwer. Szlavys förklaring mottogs med Llifligt bifall från högern. Fristaten Liberia. Den amerikanska folonisationsföreningen har återigen sändt flere negerfamiljer, inalles 150 personer, till Liberia. De fleste äro jordbruksarbetare från NRord-Carolina och Georgia. Öfwerfarten medtager 35 a 40 dagar. Hela resekostnaden bestrides af föreningen, hwilken dessutom för 700 dollars upköpt hwarjehanda förnödenhetswaror att dermed understödja kolonisterne under den första tiden efter framkomsten. Hwarje familj får utan betalning 25 acres jord, oh hwarje man erhåller genast medborgarrätt. Fartyget medtager bland andra saker en sockerrörskvarn och ett antal skolböcker. Den ofwan nämda föreningen har alt sedan 1820, då förste truppen afseglade, regelbundet hwarje år afsändt minst en expedition. Liberia har redan i 26 år warit en sjelfständig stat, eger en half million inwånare, 50 kyrkor, många skolor och en af 50 studerande besökt högre läroanstalt. Republikens president, J. J. Roberts, är nu omwald för femte gången.