Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1873, sida 2

ej kan göra till fyllest; ty först och främst har hon till elever sådana som endast äro barn och dernäst ger hon föga annan bildning än den, fom erfor dras för att barnen må funna bli kyrkomedlemmar, till bewis hwarpå talaren anförde att han under sin twåårskurs i folkskolan nödgats läsa katekesen fyra gånger. Då nu folkhögskolorna afse att ingjuta natios nel anda od) lif i folken, genom att meddela funskaper på ett lefwande sått medelst föredrag och ej genom lexläsning, anfåg talaren otwifwelaktigt, att en hwar efter måttet af fina frafter willigt ifall bidraga till det goda målets winnande. Sedan hr Struve ytrat några ord om den plats folkhögskolorna böra intaga i förhållande til öfriga rikets underwisningsanstalter, och antydt en del af de förhållanden, fom måhända mwarit af de förfta anledningarne till en af Stänes folkhögskolor, samt lagt de närwarande på hjertat att kraftfullt åtaga sig folkhögskolans sak, ytrade sig hr Wendin och N. I. Sellstedt, båda warmt förordande saken. Enhälligt antogs härefter resolutionen om en folkhögskolas nytta och nödwändighet, hwarefter skreds till wal af sockenkomitser. För Selånger utsågos hrr NR. I. Sellstedt, Jon Nilsson i Söråfen och kyrkowärden Nils Wallmark samt sasom suppleant hr I. Westlund i QOwarsät. För Sättna waldes hrr gästgifware Ätterström i Kofland, kyrkowärden Olof Collden i Flata, Olaf Norberg i Bjärma och till suppleant skollärare Söderberg. Sedan öfliga helsningstal utbytts, uplöstes härefter mötet. Norra stambanan. Sundswallsp:n har med: delat följande telegram : ,Stodholm d. 5 januari 1873. Regeringen föreslar riksdagen: norra ftams banan fortsättes bredspårig, med lätt öfwerbyggnad, öfwer Hybo i Helsingland till antingen Torpå: hammar eller annan ostligare punkt å Sundswall — Torpshammarbanan; smalsparig twärbana der: ifran, direkt eller indirekt berörande Östersund, till Aspåsnäset eller Krokom och riksgränsen mös tande Trondhjemsbanan; widare föreslås motta: gandet af de utaf Jemtlands landsting wilkorligt erbjudna 900,000 rdr, famt flutligen att rifsdagen måtte ansla 200,000 rdr för år 1874 till undersökningar och förberedande arbeten. Gatuuplysningen. Enligt beslut af ftadsfullmäktige har staketgatan nu blifwit försedd med lyft tor. Beslutet härom helsades af beboerna wid denna gata med glädje och tadsamhet och man imots såg med längtan upsättandet af dessa wäl behöfliga ljusspridare. Arbetet härmed tog och snart fin början och utfördes med urskilning och klok beräk: ning, särskildt hwad angick lyktornas plasering, enär de stäldes midt för twärgatorna, hwilka således äfwen erhöllo del af uplysningen. Fmellertid skulle belåtenheten snart taga slut och wi hafwa erhällit en skrifwelse innehållande flere klagomal öfwer några fom olämpliga ansedde ändringar, hwilka den första planen blifwit underkastad. Så påstår ins., att endast fem lyktor nu upfät tas, under det att dot ursprungligen deras antal warit bestämdt till nio och frågar med skäl efter anledningen till denna opåkallade och orättwisa förminskning. Widare anför ins., hurusom den lykta, fom warit bestämd att stå midt för tullgränden, blifwit flyttad längre åt öster, ungefär midt för murare Jon Nilssons gård, der den ej fan lysa åt någon twärgata. Denna flyttning förkla: ras wara öswerflödig, såwida meningen dermed warit att belysa den wäg, som leder till mälteriet, emedan en nära dertill frående lyfta faftar tillvädligt ljus åt det hållet och dertill af ett annat skäl bestämdt skadlig. Förhållandet är nämligen detta, att om lyktan blifwit placerad midt för tullaränden, skulle hon belyst denna farliga gränd, der man ofta under de mörka aftnarne blir antastad af de liderliga busar, hwilka ha sitt tillhåll på glasmästare Petterssons ölftuga. Wi hafwa begagnat brefskrifwarens egna ord