Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1873, sida 2

Evzcellensen grefve Horn af Åminne hade emellertid fortsatt sin resa. Vid sluttningen af en oppförsbacke, der, vid sidan af vägen, en lummig lund med en källa inbjöd till skugga och förfriskning, beslöt excellensen att stiga ur och låta sina hästar hvila sig en timme. Betjeningen dukade opp aftonvard för excellensen vid källans brädd, kall kyckling, russinkaka, fint hvetebröd och gammal pontak. Ett enkom medfördt täcke och en dyna lades på marken att skydda den förnäma mannen för möjlig väta i gräset. Han försökte att äta, men var icke hungrig; ett glas vin med vatten tillfredsställde hela hans appetit. Han önskade sig i denna stund någon, åt hvilken han kunde skänka sin aftonvard. Betjeningen var det ingen glädje att gifva åt, ty de hade tillräcklig matsäck med sig, och höllo nu på nere vid vagnen att se efter om någon hungrig vandrare skulle komma Der kom lyckligtvis två, och excellensen blef glad om hjertat; ty han såg att det ej blott var ett par menniskor, som han kunde bjuda på aftonvard, utan som tillika kunde roa honom med ett par minuters samtal, ty de voro tydligen ett par studenter. Man kunda se det på dem. Studier gifva