Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1873, sida 3

pligt, äfven om den var tung för mitt hjerta, då jag underskref din dödsdom. Man har sagt mig, att du ej vill lyssna till fångpredikantens ord; du fruktar för döden; du är rädd för döden; du är feg och rädd. Du glömmer Göthe, att du är soldat. En soldat måste likväl ha mod att icke blott se döden i ögonen, utan att äiven modigt och lugnt gå den till mötes. Lägg dessa din konungs ord på ditt sinne och låtj se att du åtminstone i din sista stund visar dig så värdig, som möjligt, det krigarstånd du tillhört, de kamrater, du en gång egt, den kokard, du en gång burit. Vare Gud, den barmhertige, med dig! Konungen lemnade härefter Göthe. Göthe var från detta ögonblick såsom en omvänd menniska. Han lyssnade begärligt till fångpredikantens ord och gick fridfullt och lugnt till döden.