Norrländska Korrespondenten – 24 december 1872, sida 2

att en öfwerenskommelse mellan segrarne och de hittills alltid besegrade ej skulle hört till omöjligheternas område oc wi haswa wäntat att ett tillfälle dertill skulle blifwit beredt t. er. genom ett förberedande walmöte, utlyst af de krarstående ledamöterna bland herrar stadsfullmäktige. Men något sådant har ej hörts af och wi funna fåledes anse oss hafwa farit wilse i fråga om benägenheten för ett tillmötesgående. Under sadana förhållanden kan det till intet gagna att upställa och diskutera en kandidatlista — helst tiden är wäl knapp derför — och wi skola derför blott yttra några ord beträffande twå upsatser af en ins. till war tidning. Han har framkastat twifwel om lämpligheten att wälja män, de der måste bewaka järnmåägseller bränminsbolagets intressen och han har derigenom lyckats förmå SundsmwallsaPoften att förföra fig med en utredning af ämnet, hwilken dels gått på sidan af ins:ns wisserligen något obestämda uttryck oc) dels ledt till ett förherrligande af bränminsbolaget. Wien då utrymmet i dag är litet, skola wi blott nu anmärka att Sundsmalls-Poften endast kunnat finna en tillfredsställande lösning af frågan genom antagandet att järnmmwägsod brånwinsbolagen äro fulllomligt enstilda företag, hwilket naturligtwis är falskt; men då premissen år falsk, blir äfwen flutsatsen falsk. J wart lördagsnummer har ins. —g— behagat nämna denna idnings redaktör såsom en bland andra kandidater till en stadsfullmäktigplats. Tadfam för denna wålwilja, fan red. blott förklara att det smärtar honom att nödgas — derest man skulle på alwar tänta på honom — ödmjukligen anhålla att ingen wåljande måtte fafta bort sin röst på honom. Stadsfullmäktiges sammanträde den 23 december 1872. Föredrogs revisionsberättelsen öfwer stadens rä kenstaper och blef i enlighet med revisorernas tillstyrkan, answarsfrihet bewiljad åt drätfelfammaren, fattigwardsstyrelsen, hammästaren fradskasfören samt mågeföreftandaren; hwaremot en sadan cj unde bewiljas åt förre räkenskapsföraren wid Gaswertet, telegrafasstistenten M. Wennman, ins nan han inkommit med nöjaktig förtlaring öfwer en post af omkring 40 rdr, dem han upfört under rubrik: afgift för upbörd af enskildes gasräkningar. I sammanhang härmed beslöts på rerisorernas hemställan att i gaswerkets rärenskaper skall up: läggas särskildt konto öfwer de gaslysningsappara: ter, fom finnas i förråd för försäljning till ens skilda. Innan dedhargefrågan war afgjord, förekom en intressant diskussion angående under räfenffapsåret i hamnkassen influtne sirka 9,000 rdr tolagsmedel, utgörande jämte förut balanseraade medel tillsammans 35,000 ror. Det hade föreslagits, att dessa 9,000 skulle anslas sasom bidrag till Sunds: wall—Torpshammarsbanans byggande; men derwid förklarade hr borgmästaren, att dessa penninz gar maste wisas wara anwända till sitt bestämda ändamål. Häri instämde hr Wahlgren, hwarjämte han föreslog, att man skulle upgifwa dessa medel sasom afsigtligen balanserade år efter år, på det man derigenom slutligen måtte få en större summa att på en gång anwända för något större byg: nadsföretag för hamnens räkning. Hr Cronstrand anförde behofwet af rymligare padhus oh af up: lagsplats för transitogods, i fall nämligen den för nägon tid sedan gjorda ansökan härom af regeringen bifalles, för att wisa att man fan anföra detta stäl utan att träda sanningen för nära. Beslutet fattades i enlighet med dessa mäns förflag, hwarjämte det beslöts att innewarande ärs tolagswinst skulle till samma ändamål balanseras. Då derefter infomjtoch utgiftsförslaget för år 1873 behandlades, anmärkte hr borgmästaren, att de beräknade 10,000 rdr fpirituofa-utffänfningsinkomst sannolikt woro för högt tilltagna, då man OOAALwö — — 1I 11 1 — . 2 sJs11