Norrländska Korrespondenten – 21 december 1872, sida 2

andra närbelägna boningshus nedbrunnit. Genom tillskyndade personers hjelp oc) ankomsten af 2:ne större brandsprutor kunde dock ett narbeläget större boningshus, tillhörigt snickaren Hallgren, räddas, ehuru gasweln af detsamma kolades och taket nä: got skadades af elden samt fönsterrutorna föndersprungo. Skomakaren Björkmans gård war brand: försäfrad i länets brandstodsbolag till 1000 rdr rmt, samt lösegendomen, hwaraf dock en del räd: dades, till 400 rdr rmt. Högstedts gård war äfwenledes brandförsäkrad till 400 rdr vmt, hwarcs mot någon lösegendom tillhörig de i detta hus do ende 3:ne familjer ide war brandforsåkrad. Snickaren Hallgrens gård, fom dock endaft något fia dades, mar äfwen i länets brandstodsbolag brand: försäkrad. Stöns kronolänsmanskontor den 2 De cember 1872. J M. Ljungsrantz. ofsicielt. Uppå derom gjord ansökning har k. m:t den 18 d:s bewiljat statsministern för utrikes ärendena, riddaren och kommendören af k. mits orden, kommendören med stora korset af k. Wafar orden, storkors af norsta S:t Olafs orden m. m. herr grefwe Baltzar Jnlins Ernst von Platen afsked. Derjemte har k. mt till statsminister för utrikes ärendena utnamnt och förordnat k. m:ts envoys extra ordinaire och ministre plenipotentiaire wid kejserliga rysta hofwet, generalmajoren, fommendö ren med stora korset af kongl. nordstjerneorden, riddaren af kongl. swärdsorden samt af norska S:t Olafs orden m. m. Oslar Maguns Björustjerna. Järnvägsanläggningarne. Det går ide alle nast fort på papperet utan afwen i werlligheten med wara järnmwägsanläggningar. Styrelsen för SHallsberg—Motala—Bijöldy-banan har i i följd af den blida waderleken tunnat paskynda arbetet få, att man hoppas hafwa denna bana, bwarå arbe: tena för ide länge sedan först påbörjades, trafifabel sednast mid början af nästa sommar, sawida inga hinder komma i wägen wid expropriationen. det lär ide heller wara annat än a twa punkter som swårigheter möta, nämligen wid Steninge, der egaren till en liten fiuga ide will lata borttaga den och wid Mariedam inom Lerbacks socken af Orebro län, der en gammal aldeles förfallen mas: ugn, fom sedan 1841 ide begagnats och om hwars asstaende styrelsen för järnwägen och hyttelaget ej i godo funna tomma öswerens, lägger hinder i mä gen. Terför begär styrelsen hos regeringen, att den för namnde bana till 11 oktober 1873 utsträckta tiden för erpropriation af jord och lägenheter måtte förkortas och förändras till 1 februari 1873, få att omförmälda lagenhetsinnehafware ide måtte, till stada för det allmänna, funna upffjuta järmvägens fullbordande. Färnwägstrafikstyrclsen lärer hafwa funnit ifragawarande banas anflutning till ftatsbanan tillskynda densamma få mycken ökad trafik, att styrelsen förordar utwidgning af Mjölby järnwägsstation. — Sasom ett exempel på bräskan att hinna fram till regeringen med ansökan om järnwägstonsessioner, fan nämnas en af grefwe S. Sparre inlemnad anhållan att få anlägga järnwäg baf statens fpårmidd från Högen wid norska gränsen öfwer Kolslätt till Wenersborg—Uddemwalla-banan. Styrelsen öfwer mwäg: och wattenbygnader anmär: fer, bland annat, att sökanden wid fin ansökning, affattad på sju rader, ide fogat någon närmare utredning; att en järnwägsanlaggning med åstatens fpårmidd mellan rifsgränfen och Wenersborg — Uddewalla-banan, hwars sparwidd ide är lika med ftatsbanornas, synes färdeles besynnerlig och omotiverad, samt att sammanknyta en järnwåg i Norge med den blifwande bergslagsbanan, bwars fydoltligaste rigtning ännu ej blifwit undersökt för Ddefinitivt fastställande, wore en fråga, fom med skäl funde fägas för tidigt wäckt. Man kan swårligen tro att regeringen kommer till annat resältat, än mäg: och wattenbygnadsstyrelsen. Doktor Leijer återwaldes i sistlidne september månad af staden Wisby till ledamot af riksdagens