Norrländska Korrespondenten – 10 december 1872, sida 2

U 1U11 1110U 11 C, EUPT C11IIIUöUIIICI MIIT ju lättare ven erhållits ju fortare förswinner den, utan wirare gagn. Så äfwen här. Landet synes hafwa snart sagt outtömliga resurser uti de mäls diga skogarne, buru flitigt dessa än bearbetas, och rå de gora eller till och med ve metelmåttiga årens skörtar fubkomliat upblälpa den lilla brist, fom mäbänta skulle upstå uti almogens små werkliga bebof terest den more uteslutande bänwisad till skogsförhällandena, få är det klart att landet är i nämnda hänfjeende wira bättre lettadt än mången annan provins i Sweriae. Wisserligen upgifwes det att minrre gota eler s. k. fmanaår ide få sällan inträffa, men detta förändrar ej omrömet, ty ersättningen mid de många flera tillfällen, vå årswäxrten är aod, bliswer i stället få mycket rifbaltigare och hwad som på detta wis fås i förskott måste, enliat ven öfwerallt gällande jämnwiatslagen, på ett eller annat sätt återbäras; och att denna återbäring ofta kommer olämpligt är en på förs band gifwen följd ar de egna anortningarne. Afwenleres förbiser jaa ej beller att månaen enfaltig och obetänksom i fin stuga säljer fin skog obesedt, och ofta utan att meta hwat eller buru mycket ban säldt, till någon fringwandrande (hade rare eller agent för de många här befintliga större eller mindre bolag, bwilta 7nöra i ffoasaffärer, jör en spottstyfwer, ten rar till och med ofta ide utan stora jwårigheter utbetalas (1) samt sålunda råfar i fattiktom, men härför har sållaren fia sjelf att skylla. Det spnes förbålla fia med ven skogsegante norre läncuingen som med wära blefin. ffo och säkerligen ve flesta andra fiskare: vå de få god fånast lefwa de Herrang alara dagar — hafwet är iu stort och mer finnee att hämta — Jå länge kassan räce ter, men när denna tagit slut och magen ånyo paminner om sitt husbonrewälve, då waknar eftertunkan och begynner jämmern Hwad Jämtland särskiltt widkoemmer få lärer dess jord wara ten bästari hela Swerige och dä wäderleten är gynsam för wäxtliabeten bar landet nära nog öfwerflöd på resurser, få nog må man finna förklarligt vet karakteriska vtrande en Härjes åtalsbo för en tid sedan lemnate i anletnima of något tal om Jämtlants ekonomi: Ie kära då i Jesse nam inte begriper bwa mår Herre tänkte på fom aa Sämtdj ett actår te. Penninaar ins flyta dvefutom i mänad såsom arbetslöner för afs werkningen och timmertranfrorterna till mattentras gsen och utåt flottlederna för skegapatronernas rätning; oc man beräknar att endast Helsinaland och Jämtland under innewarante år på detta fött tillse gaotokommit öfwer en million rifgdvater. Arbetslös ner betalas bär ändra til 5 ror pr bag — pojkar funna få närmare 2 rer semmartiden — och avbes taren är satunda på acd wän att rent af romines ra ortens alla affäreförbållanten. Skogsfungarne bafwa wisserliaen köpt fin wara för gort pris — på roten nämligen och ofta få att re ide betalt ens ett helt öre för bwarje träd — men nu bes höfwa de folk för afwerkninaen och transporterna, ed) arbetarne dela un rofwet. Det egentomliga företer fia nu ofta härwid, att bondens-följaren blilz mer patronen köparens dagswerfare och för den jednares räkning forslar fin egen skog, men nu fa arbetslönerne gälta wrakprisen och på detta sätt blywer waran på tid och länad någorlunda betalt; sätert är rock att ve werktiaa affärsmännen, kö. parne, likwäl få en enorm winst, oafsert alla de många ajbränningarne. Om denna relning more vod mindre att föra och jag more till och med bes näagen att anse tenna för en god jämknina, om nämligeu ide de tätt fånana penninaarne tlika lätt förswunne, wanligen, utan någon fördel för avbes taren och ofta till werklig skata för honom. Man fan säga att hwarje hus — almegens nämligen — är en koja (2) och hwarje fora en krog; och bwad som för tagen inhändigats förwandlas och inmuns digas eller anwäntes terefter på annat fätt, få att föra eller intet återstår till werkliat gagn. För någon tid seran — ett exempet bland otaliaa antra — begåfwo sig ett par arbetare på wåg från en privilegierad frog, tämligen beskänkta, åtante bem, och upkomna på wagnen urtono de under fin wanliga taffelmusik, skrål och annat oljud, samt i ordels sannaste bemärkelse smorde fia med rått amerikanskt fläsk och — champagne, wälförståendes of den swenska sorten, fom just för dylika läckergomar särskildt fabriseras i någon bodkammare på långhalsade och silfwerbepryrda buteljer til resp. 7, 8 a 10 rdr ft. Unter owäsendet sönderslogos met wagnsbjulen en eller twå buteljer hwarpå nya måste hämtas, få att ven twifwe!sutan mycket fimatliga anrättningen besteg fia till cirka 50 rdr. J sanning wäl anwända penningar af fattiga arrbes tare! Drängar od) arbetsfolk aå ofta till fina gör remål i de bästa forreroj: och andra fläder, ssom för tillfället funna öfwerkommas, och en tjemsteflicka med parasoll bör till de allra wanligaste ups penbarelserna bland ortens twåoch fyrfotade sän, äfwen om hon måste presentera sig för öfrigt i nedkippare skodon och kjolar med en till det nedre anna tmifwolaffis aornevina Under sgrana får.