Norrländska Korrespondenten – 10 december 1872, sida 2

Mej — 7777 En blekingsbo om Norrland. Bletinge läng urning, fom utgifwes i Karlds krona, har från en tillfällia forrespondent erhållit ett bref från Norrland, af få löjlia beskaffenhet att mi ej funna neka oss nöjet att låta wåra fär fare få vel deraf, Wi ba kursiverat några af Belles — få beter brefskrifwaren — befängdajie utfal met Norrlant och def inbyagare. Då man läjer att bwarje bus är en koja, skube man fun na tro, att Pelle antingen altria warit i Norriavd (ty almegens ösfwerdåd i byagnadswäg kan jes af en bwar fom ej är blind) eler och att han endast fär: dals sforewänar och tagit wermländingars, finnars och andra lösa arbetares tillfällina winterssjul för almogens bus. Hwad åter angår de påträngande obebagliga intryck hwartill menniskor gifwa anled: nina, få är detta en få pataglia slälfanklagelse att wi bellaga ten stackars misantropen. Att han riktar beskyllning mot norrländingen fan möjliatwis bero derpå, att Pelle ej fått skjutsbönder och andra att krusa för henom. Aldeles eefterrättlig är Pelle, vå ban ena ögenblicket och för att funna frånkänna norrländingen tfroft och flyrfa säger dennes manliga göromal wara att dagen i änta fitta fring spiselden etc men strax derefter — vå Jsör alt funna kalda honom baärd och fänglolög såner benom wara wan att ständint tretsa den yYytterft kalla årettren. Wi förwåna oss höaligen att ten eljest sa wäl redigerare tirningen lemnat plats för ett få rätt, öfwermedigt ytrande fom Pelles: Det är natt i nordbons hem, hans hjerta, hans själ. Etter förtjenst tan tenna ojörskämthet endast beswaros vå ett fätt, säwida man ej fule antana att det warit natt i Pelles hierna, i hwilket fall föraltet måste wika för metlidandet. ångt up i högan nord der Lappen flyttar kring fin frihet och fin Hjord. Siter att hafwa från Sweriaes furlisare pro: vinser rest omfring 130 mil norrut tyder man fia liffom litet berättigad att mura uppe i böpgan nord, om man ockjå ej hunnit upp änva mit i bland vet mellanting af menniskor och) djur, fom kallas Lappar. — Men till början. Af en enskild angelägenhet föranledd göra en resa hit upp borde jag wäl derjämte såsom turist funna bafwa nägot af inträsseatt berätta. Så: vant bar fig litwäl ej få lätt då man under denna tid af året refer fort och illa — detta senare i rubs bel bemärkelse — uti storm, rean, snö, köld och mörker; på de mäst eländiga, stundom wådliga wår aar, eller rättare stigar, och) i de riktigt infernaliffa, wälbekanta rappbhönorna, der man bwarje ögonblick af sullaste hjerta önskar ffam åt den ftälmen fom först ajorde biul och sälunda icke fan hafwa finne för annat än flutet af resan samt ett warmt togis. Jmellertid finnas deck stunder vå man bar tet något bättre och då saknas just icke anledninaar till iakttagelser samt ännu mera til reflexioner, med hwilfa man får nöja fig rå de förra tryta. Hwad fom, åtminstone för närwarande, fordras jör refer i Norrland — jag bedömer det hela ef: ter de delar, Helsinaland och Jämtland, jag hitills rest uti, ty jaa förmodar att förhällandena äro bär öfwerallt ungefärligen enahanda — äro pro prime pengar, micke pengar, och pro sekundo en wiss