Norrländska Korrespondenten – 3 oktober 1872, sida 2

afseende warit hopade. Men, — fom ordspråket lyder: skuggningen bör ju till perspettwet al hwarje tafla, få har äfwen detta ordspråk fin tillämplig bet, ithy att under wågarbetets fortgäng, men ifynnerhet under helgdagarne, en månad mid wägen anstälda arbetare, mest wermlånningar och norr män, här benämda utländningar, ganska ofta å denna lönnkrogarnes förlofwade plats, genom fina slagsmål, oftast blodiga, och föröfrigt föraraelfewäckante upförande injagat en werllig skräck hos traktens fredliga inwånare. Wåra tegar äro nu afmejare od) störten, jom såwål i lvantitativt fom i kvalitativt afseende warit riklia, är i det när: mafte inhöstad Höskörden har likwisst warit uns der medelmåttan. Walen till rikdagsman för fom: mande treårsperiod ha här werkligen warit af lhummaste beftaffenhet. Så afgafs t. er. i Hame merdal ingen röst, de twå personer fom närworo wid walet nedlade sina röster och i Ström funnos endast tre röstande. — — — Sg. Den !51, 72. (3. T.) Nedanstående bref från en sjökapten till fina i Östersund boende slägtingar meddelas af Jimtlants tivning: Tupilco den 19 juni 1872. Min resa hit gick bra och om alt gätt lika fort här skulle jag nu kunnat wara i Europa, men här är revolution eler rättare rebellion, ty frihetens förswarare här äro ide wårda ett bättre namn än röfware, mördare m. fl. d. Ett skepp Elifa beth från Sundswall strantare bär och blef genast röfwat af rebellerna. MNågon tid derefter gingo de ombord i ett tanskt skepp och togo 2 kanoner. Af mig mille de föra wapen och isynnerhet de båda kanonerna, fom tillhhöra skeppet, men då jag nekade dem detta lofwade de att komma ombord och taga dem med wåld. Jag deremot lofwade att sänta alla båtar de anwände för detta arbete. För någon tid sedan kommo 8 man ien båt och fordras de utlemnandet af de båtar jag hade akterom ffep: skeppet, en tillhörig min stufware, en annan tillhörig kapten Grantunt, fom förde Elisabeth, och en tredje tillhöria lastegarens agent. Jag swarade nej och vom J ron närmare stjuter jag. De af: lågsnade fis. Då fick jag fe min båt komma ut ur floten med 2 man och lastegaren. Fruktande att rebellerna skulle öfwerfalla båten och taga dem, gick jag med 5 man och wapen i flupen att hindra detta och lossade 2 töja skott för att låta dem meta bwad komma siulle om de togo sig nänot oråd före. Min båt lemnades i i fred. Några dagar derefter gick styrman med stufware och 5 man i land att hemta sista timmerflottan, men dröjde få läånge att jag anade oråd och aid med en man i båten i land. Jag medtog spencerrefflan och en dubbel bokladdare med fulpatroner. Då jag fom till fledmynningen mötte jog en af min befättning fom styrman fändt att warna mig för att tomma upp til platsen ter timret är, ty rebellerna hade tagit styrman och besättningen tilliånga och wäntade endast på min för att göra detsamma med mia och fanffe något ändå wärre. Jag toa min man i båten och bade nu twå att ro. På min fråga huru många man af rebellerna, fom äro deruppe, swarade han 7 a 8 stycken. Detta antal ansåg jan mindre farliat ech wille försöka att frigöra mitt folk. Framtommen såg jag nårmare 30 ft. soldater. Officerarne hade ej wäntat att jag skulle komma od) woro i början rårwille hwad fom borre göras, men snart gåfwo de mig befallning att komma i land med botelfe att annars skulle de skjuta mia i båten der jag war på cirka 100 alnars afstånd från rem. Jös beretelser gjortes. Soldaterna med laddade per wär stäldes upp med front emot mia och jag fatt wid rodret mer handen på min reffla, färdiga att aifwa swar. Jag fare dem, att om de ej genast gåfwe folket fritt skulle jar senla til Frontera att hemta geuvernementssoldater. Det aälde nu för dem att hindra mia från att komma ut till ffeps pet. Jag wände båten utför igen och samtidigt nedsänres 6 soldater med en officer att taga mia