Norrländska Korrespondenten – 12 september 1872, sida 2

Sundswall d. 12 Scht. Då Sundswalls-Posten uti sista numret fäste allmänhetens upmärksamhet på det till morgondagen utlysta walmöte, skedde detta i ordalag, som förtjena att bemötas. Att doktor Wikström ej får ala rösterna härstätes, weta wi alt för wäl, och det är äfwen möjligt, att han i Östersund ej har stora fympar tier, ja att, när rösterna på båda ställen fammanräkuas, han befinneg hafwa stannat i minoriteten. Som denna fråga förft sjelfwa waldagen kommer att afgöras, får wäl swaret först då mid malurnan afgifwas. Wi lemna derföre denna puntt å sido. S. P. säger widare, att hv W. betänner får dana politiska åsigter, fom, derest de för närmar rande wunne tillämpning, skulle komma att på ett betänkligt fått rubba bestående förhållanden och bejda samhällets organiska utweckling. Huru wet S. P. detta? War god och underrätta oss derom. Derefter nämnes, att hr W. intagit en mot stärernas sannskyldiga intresse fiendtlig position. Detta tillåta wi of att betwifla. Det skulle misserligen wara en god sak för städerna, om de kunde förmå landsbygden att åtaga fig alla famhällsbördorna; men detta torde wäl ingen anse möjligt. Då nu riksdagsmånnen från landgbyg: ben wilja införa ett nytt beskattningssystem, för att derigenom göra det möjligt för landet att bära de stora skattebördor, fom en allmän foltbewäpning skulle göra nörwändiga, inskränker man fig till att motarbeta detta sträfwande, under föregifwande att det strider mot ftärernag intresse. Detta är dock falskt, ty i detta fall fan ej fäders nas intresse skilja fig från rikets, och det ligger i rifets intresse att det, få mycket vet möjligt fan blifwa, står rustart til förswar emot fiender, samt att såsom ett förberedande steg genomföra beffattningsreformen. Man klagar öfwer obillighet, då denna reforms förfäktare ej wilja bewilja nägon ersåttning åt en mängd skatttragande, fom härigenom skulle otillbörligt beskattas om man betraftar de olika inköpsprisen och wi medgifwa perna, att denna begäran från den abjoluta rätten ftånds punkt är obillig. Wi skulle äfwen på det hö: sta tacka Sundsw.-P:n eler talarne på det utlys sta walmötet, om de wore i stånd att utpeka när got riksdagsmannaämne med få lysande mältaligs bet, att det är i ständ att förmå tonttmannapars tiet att i detta fall ändra sitt program, få att ingen wid def genomförande fan komma att klaga öfwer mannamän. Men en såran kandidat tro wi det ej wara möjligt att finna, ware sig i denna walkrets eller någon annan, man må med ljus och lykta leta än få mycket. De nu försiggående walen på landsbygden wisa twärtom det orygalir gaste beslut att fortgå på den en gång beträdda banan. Dessa mal utgöra i werkligheten en den tydligaste warning åt ståderna att de ej skola spän. na bågen för hårtt, ty vå brister den. Bönderna hafwa redan makten i Andra kammaren, och alla tecken utwisa, att de mid nästa almånna wal äfs wen skola få den inom den Första. Då det altså ej finnes något hopp att kullvotera dem, är det klokast att gifwa efter i tid, så att man ej flutligen twingas att underkasta fig ännu hårdare mils kor. Att det sistnämnra möjligen framdeles fan komma att ske, i fall man nu enwisas, wisare sig tydligen wid Katrineholmsmötet i Nerike denna sommar, der den unge demokraten, arrendatorn grefwe Kalling, wann allmänt bifall åt det före drag, hwari han sade sig hoppas till Gud, att riksdagen ej för närwarande måtte bewilja någon småningom skeende grundskatteafskrifning, emedan ban hoppades att det derigenom slulle blifwa möj: ligt att få den werkstäld på en gång och medelst ett enda henntran. Det är ett betednande drag för dem, fom wilja behålla det bestående oförändradt, att de ständigt fött nedtysta ropen på en reform med påståendet