Norrländska Korrespondenten – 12 september 1872, sida 2

kunna vi dock lugnt försäkra, att prinsessan Olga var i besittning af en utomordentlig fägring. Sir Amadis rivaler sade också enhälligt till grefve Gaston de Jegersdorff: — Utfäst ett annat vilkor för erhållandet af er dotters hand. Det är lika omöjligt att uptäcka en disharmoni i hennes skönhet, som att med lansspetsen rycka en stjerna från himlen. Astronomerna kunna finna fläckar i solen, men vi kunna omöjligt uptäcka en felaktighet i prinsessan Olgas skönhet. Ungefär samtidigt härmed ingick det underrättelse från Amadis, att han lemnat mohrernas land och var i Italien. Hans medtäflare begärde att han skulle åläggas samma vilkor som de. Grefve Jegersdorsf, som var en ädelmodig och rättvis man, samtyckte härtill, men hyste dock i hemlighet det hopp, att Amadis, hvilken sett så många sköna kvinnor under sitt vistande i Italien varit i tillfälle att studera målarekonstens mästerverk, just skulle bli den, som löste denna gordiska knut. Olga gladde sig också i tysthet öfver sin kusins återkomst, ty hon började tröttna vid dessa ödmjuka slafvar, hvilka råkade i hänryckning vid åsynen af hennes fingerspetsar eller en nedfallen lock. Likt andra stora segrare, kände hon leda åt för lätta eröfringar och önskade blott att möta någon, som först efter en henne värdig strid sjönk till hennes fötter. Oaktadt de perloch zefirgarnsbrodier, hvarmed hennes tid uptogs, var Olga en förtjusan