Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1872, sida 2

företeelser. Wi mena Arwidsjaurs och Arjeplouas lappmarker inom Swerinae, de sednare i synnerhet. Redan wid den s. k. Afwawiken, en ostlia wit af Storafwan, får man i den aflägsna western skåda ve majestätista sjäben, fom utgöra aränsftilnaden mellan Swerige och Norge, ywilka fjäll, om de också ej i höjd funna täfla med Alperna, dock i förbållande till sitt nordliga läge och sedda i morgonz eller mirdagssolens glans förete en färge prakt, fom öfwergär all beffrifning. Sevan man öfwerfarit Storafwan, ware fig i segeleller ångbåt (en änabåt tommer troligen att finnas i foms mar) kommer man in i en annan sjö, Urdjaur, hwilken med fina bundratals öar, sitt Hara mats ten ech de omgifwande dels skogbewuxna, dels kala bergen, bereda den resande en njutning, fom outs plånligt fäster fia i minnet. Wi tro bestämdt, att mången, fom rest i Schweitz och Jtalien, fall finna den storartade natur, fom här utbreder fig för ven resandes ögon, lika stön, fom nämda länder. Derefter kommer man till en ännu westligare belägen sjö, Hornafwan, wid bwars östra ända kyrkoplatsen Arjeploug ligger. Här fan man fluta fin sjöresa om man få will, och i ftälet resa till det 1 mil i NNO. derifrån belägna berget Galtesbouot, från hwars spets man icke allenast fer solen Dela dygnet om i trenne wecor (1 1 wecka före och 1 11 wecka efter midsommar), utan, derjämte äfwen har den herrlingaste panorama utbredd för fin blid. Man tänke fia en utsigt af flere mil i alla wädersträck och synnerligast i NW., W. och SW. öfwer te skyhöga fjällen, hwiltas snötoppar glänsa i morgonsolens guld och deruns ber de i blått och grått skiftande bergwäggarne af tusentals olika formationer, hwilta nedtill omgifwas af en grönskande matta, besådd med milliontals blommor i de mest prunkande fårger, och med sin ram omfatta en mångd af spegelblanka fjerdar och sjöar. Wi tro, att en sådan syn skall wäda på samma gång häpnad, förundran samt med outplånliga drag ristas i minnet, och denna Panos rama — om jag så får falla den — uprepas hwarje dag. Och, owad särstildt beträffar att fe solen hela dygnet om, så, om denna också icke skulle synas en eler annan natt (i fölid of moln), få är den dock inom borizonten 3 weckor å rad, hwarför man alltid fan wara säker att ej hafwa gjort resan förgäfwes. Sedan man tjusat öga och finne med denna utomordentligt hänförande syn, få fan, då man återfommit till Arjeplouas kyrkoplats, färden utsträckas ännu längre i wester mot de ftåtliaa fjäls len, nämligen på den llara, djupa och fiskrika Hornafwan, hwars matten afspeglar i olika fors mer de omgifwande bergen, en syn, fom knappast fan af någon penna beskrifwas. Sommarens wårme, något aftyld från de snötäckta fjällen, är färs deles behaglig, få att man ej gerna fan tro fig wara i närheten af norra polcirteln, snarare i södra Frankrike. De stora sjöarna Storofwan, Uddjaur och Hornafwan äro ett wattendrag, skilda eller rättare förenade aenom korta strömdraa och fund, den ena sjön öfwerträffante den andra i att erbjuda praktfulla wyer. De resande, hwilka ämna bese förutnämnda tratter, gå i land i staden Piteå; derefter forts sättes resan på den nyanlagda santswågen till Arwirsjaur, o. s. w. J pekuniärt hänfeende medförde detta kanske ej någon synnerlig winst fram för att desa til Awasaxa; men naturens företeels fer jämte förmånen att få ftudera lifmet bland så wäl fjälls fom fisklappar m. fl., göra altid, att en resa till Arjeploug wida är att föredraga framför en resa till Awasaxa. Derför: Fresta duger! 1872 års utftällningar Då det fan antagas att flertalet af wåra läfare ei skola blifwa i tills fälle att genom besök på de särskilda utställningsplatserna Köpenhamn och Moskwa taga käånnedom om hwad der kan märkligast och nyttigast wara att inhemta stola wi efter Stockholms. och andra idningar lemna sammanträngra redogörelser för em.