Norrländska Korrespondenten – 11 juni 1872, sida 2

werlemna densamma åt revisorerna. I fråga om förändradt läge för Eundgmals station hade bygnadeschesen afgifwit ett få lydande utlåtande: Det är bekant att i den af fal. m::t faststälda planen om Sundswalls ftation säges, att den i anseende till markens starka lutning nedåt fjön oc) hamnen måste förläggag till westra delen af ftaden, få att bangårdens midt blir liggande omkring 1,500 fot wester om fyrtan. Redan i dessa ord fan spåras en wisserligen ide fullt tydligt uttalad, dock temligen ögonskenlig åsigt, att, i händelfe terrängen det medgåfiwe, stationen heldre borde förläggas närmare hamnen. Nägra särdeles hinder möta heller ide för bangärdens dragning om: kring 900 fot öster om den bestämda platsen, hwarigenom stationshusets midt skulle komma oms kring 1,000 fot från kyrkan eller 1,800 fot från torget. Det tan dod ifrågasåttas om denna obes tydliga förflyttning medför några ajsewärda fördelar. Den af rirektionen yttrade åsigt, att ba. nan borde få byagas, att den kunte betjena trä: warurörelsen, påkallar nämligen owilkorligen ans längning af spår ned mot och in på uplagsplatfen inwid sjön och hwilka spår naturligtwis måste anorrnas lita med vem på wanliga gorsstationer. Samma avordningar, spår och magasiner mid hamnen, kräfwer ärwen en stor del af det fjöledes ankommande och afgående gors, köpmanswaror, malm, järn m. m., som till och från järnwägen transiterar, och med fog torde kunna påstås, att just på lättheten att tunna öfwergå från det ena transportmerlet till det andra beror i wäsendtlin mån, huruwira järnwågens stationsanordningar för godstrafiken skola motswara sin bestämmelse eller ej. Min öfwertygelse är derföre, att rörels fen skall förr eller senare framtwinga en gorsftar tion wid sjön, äfwen om man från början ej bes slutar fia för sådana anordningar. Det af förs fattaren till den faststälda planen upgifna binder är ej heller allteles oöfwerwinnerligt, ty genom jorserad gräfning och ökad lutning tan borifontalplan af för bangård tilrädtig utsträckning mid hamnen och sjön beredas. De lokala förhålansbena mid hamnen äro tessutom fårana, att passa. gerarestationen fan het förläggas, utan att i rin: gaste mån infrätta på vet utrymme, fom lämplis pen fan för gerstrafiken anwändas, och vå en åt: skilnad af godsoch passagerarestationer förfmå: rar säwäl arbetet med fom tillsynen öfwer ftationstjänsten, få torde od fult skäl wara för hans ten att bär förena dem. Det fan ide förnekas, att för en tel gor8 likasom för hela winterns pasfageraretrafik ett mera fentralt läge wore önsk. wärdt. Genom den ofwan antyrda obetyrliga förs flyttningen af stationen winnes i detta hänseende intet, i det afständet till torgets midt (stadens sentrum i de hänseenden, som här kunna tagas i betraktande) från stationshuset äåndock blefwe ftörre ån om stationshuset förlägges wid hamnen, och försöket att genom forserade gräfningar och fylle ningar eller genom omkastningar bereda bhorisentalplan för bangård närmare torgets midt, ffulle medföra omöjligheten, att med faststälda lut: ningsmaximum nerfomma till den i alla fal ounde wikliga godsstationen wid hamnen, Utan utt här detaljera de anordningar, jag tänkt mina, torde rod hufwuddragen deraf böra antyras. Stationshuset förlägges i östligaste delen af norra parken, parallelt med Nya Strandgatan, samt midt för det lvarter, fom anslutee af Storgatan och Nya Kyrkogatan. Statiougområdets nordlis aaste gräns blefwe i förlängningen of Sjögatan. Platsen norr om denna ända ut mot det utmed gamla warfwet plaserade badhus bibehålles som skeppsbro och den förra delen af gamla warfwet (innanför bangärdsbägnaden) inrymre pcdemapar fin samt anwändes till uplagsplatser företrädedwis för annat än träwäror, för hwilka senare det behöfliga utrymmet finge sökas utefter förra ftranden af den wik, i hwilken den s. k. Altins arop är belågen, och widare österut, få lånat trafiken anses kräfwa. Öfre delen af wretarne föder om