Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1872, sida 2

statsutskottet skall få fin statsreglering färdig be höfdes det blott att riksdagen sattade beslut om bergwerkstionden. Första kammaren hade redan gått in på statsutskottets förslag att i bufwudsaklig öfwerensstämmelse med k. m:ts proposition med undantag tillswidare för Sala och Hellefors filfwerwerk samt Garpenbergs kopparwerk alla öfriga werk fom nu äro förpligtare till berawerfötions dens utgörande, befrias från och med 1873 från tionde, ehuru på wissa wiltor för ätskilliaa af dessa werk. Inom Andra kammaren derimot fyns tes det som om man medt flit upskiutit att besluta om bergwerkstionden för att först se utgången på frägan om grundskatterna i Första kammaren och det uttalades ocksa ganska otwetydigt i Andra fame maren i går, att då Första kammaren icke wille gå in på den skrifwelse till k. m:t om grundskat ternas dels afstrifning och dels aflösning, fom statsutskottets pluralitet, för tillfälet densamma fom den i Andra kammaren heriskante, föreslagit, så borde Andra kammaren afslå den k. propofitionen om afskaffande af bergwerkstionde. Will man ide befria jordbruksnäringen från grundffat. terna få skola heller ide bergwerken blifwa fria från fin tionde — få lydde hufwudsakligen raifon: nementet. Det wor förgäfwes som finansministern br Beern tydliggjorde skilnaden mellan grundffatterna och bergwerkstionden, och upmanade fammas ren att ide sammanblanda dessa twå saker, utan medgifwa, då det helt lätt lät fig göra, borttagandet af den orättwifa och obilliga bergwertstionden äfwen om den inwecklade frågan om grunds skatterna ide med detsamma kunde lösas. Äfwen br Dufwa, fom denna gång stod imot landtmansnapartiet, misslyckades i sitt sörsök att förmå mar joriteten till att just för konselvensens skull, för att sedan på grundskatterna borttagna, nu afskoffa bergwerkstionden. Han anmärktte derjämte det mindre passande i det förslag till beslut som majoriteten upgjort och fom framlades af br Nils Larsson i Tullus. Detta lydre, liksom andra kammarens beslut i fråga om grundskatterna, att man skulle hos k. m:t anhålla att k. mit täcktes taga i öfwerwägande, huruwida icke en successiv aflösning i förening med afskrifning af bergwerkötionden kunde försiggå. Med 96 röster mot 57 beslöt fig kammaxen för en sådan slrifwelses aflåtande. Detta beslut fan swärligen upfattas an: nat än fom ett på sörhand afgijwet swar till bwad man wisste att Första kammaren skulle besluta om grundskatterna, d. w. s. att helt enkelt neta aflåta någon skrifwelse till k. m:t. Följden blir emelertid nu ingen annan, än att statsutskottet, som i afton skall in pleno sammanträda, tommer att förklara det frägorna såwäl om gruntskatternas som bergwerkstiondens uphörande, genom fomrarnas skiljaktiga beslut förfallit. Nägon gemensam votering fan ej ifråägasättas efter hwad fom förut wid denna riksedag egt rum om bergwerstionden lika litet fom andra ordinarie inkomster, men bes räfningen af beloppet skulle deremot möjligen före anleda till en gemensam votering, men man bop: pas funna undwifa den, ty lyckas ide vet, förlänges riksragen Ytterligare en dag. Hwad ondt den i en olycklig stund framkallade stri, ben om mantalspenningarne äftadtommit är ide få litet. För första gången under den nya rifgvagd: ordningen hafwa talmännen måjt tillgripa propos sitionswägran, och från mantalspenningarne går liksom en röd tråd till en mänad andra förmed:lingar. Jcke den minst beklagliga följden är ett spändt förhållande mellan Andra kammarens majoritet och dess talman, fom bland annat wisate sin deruti att wid den midtag, fom af tammaren gafs för talmannen å Hasselbacken, efter hwad man sagt ess endast fer personer ur allmogene leder, deribland likwäl äfwen hr Jöns Pehrsson, woro närwarande. När motionen om att fame rarne sjelfwa skola wälja fina talmän i fär före war i Andra kammaren wisade wisserligen de öfriaa förswararne af förändringen all granlagenhet mot ben nuwarande talmannen, men motionären, fomi