Norrländska Korrespondenten – 16 april 1872, sida 2

stor del af lånct kommer att öfwertagas på för staden förmånliga wilkor. På samma gång wi med glädje omtala denna nyhet, som tillfredsställande wittnar om den goda kredit wårt samhälle eger — såsom ock ej annat fan wara då stadens såwäl folkmängd som ef: fårswerksamhet och industri årligen tillwäxer i en grad hwarmed få om ens någet annat famr hälle i wårt land fan mäta fig —; bedja mi att få fåsta wår orts och landsdels befolkning på tet ypperliga tillfälle att till jämjörelsewis hör ränta kunde plasera sina besparingar. Bankernas här städes redogörelser lägga i dagen hwilka detydante kapitaler under de sista åren samlats på den stora allmänhetens händer och, då konjunkturerna ännu äro samt menskligt att döma äfwen länge stola blifwa lika gynsamma, fortfarande skola fam lag, Företagsamheten, huru stor den än må war ra, bar ej kunnat hålla jämna steg med fapital: ökningen, en följd hwaraf wi se i banlernas lägre inlåningsränta. Såwidt wi ha of bekant, är den bögsta repositionsräntan på platsen 4!, 2, för halfårsinsättningar, hwadan således för närwa rande bär disponibla kapitaler fördelaktigast funs na nedläggas i Sundswalls stads järnmwäpgobliganer, hälft troligtwis någon kapitalrabatt kommer att å dessa bewiljas och således werkliga räntan blifwa högre ån 5 00. Wi nöja of för denna gånga med bdesfa erinringar, fom skola hafwa upfylt sitt ändamäl, om de förmå äfwen blott en eller annan att tänka på saken, till hwilken wi wid lämpligt tillfälle torde återkomma. En mystisk inbrottsstöld. Ransaknina angående den sak, för hwilken wi under ofwanstående rus brik twå gånger förut redogjort, hölle i går både före och efter middagen inför en så stor samling åhörare, som wäl kunde rymmas i räthusrättens sessionsrum. Sedan witnesed blifwit afluad af bushållerskan Maria Dahlbera (i tjänst hos hr Åberg). pigan Elisabet Steffansson (i tjänst hos fru Korsseman), fru Korsseman, bokhallaren P. A. Dahlån, ba: gare Axel Melander, gjutaren Carl Petter Törn: ros, järnbäraren 3. Nilsson, hush. Frerrika Linds berg, åfaren Joh. Berglund, drängen Alexander Andersson oc poliskonstapel A. P. Eriksson, af hwilka de fer första kallats på begäran af aUmänna åklagaren, den siste på begäran af och fommis: sarien Hellman, och de öfrige fyra ai hr Åberg, uplästes de wid förra förhöret afgifna berättelser, hwilka med obetydliga ändringar witnena nu togo på sin ed. Witnet Dabhlgn berättade nu att wid ett besök den 22 mars kl. 11 f. m. hos Holmsten, denne wisat en lifassuranspolice å 5,000 inlagd i ett förseglart men strax wid sipillet upskuret kuvert, med päslrift 7br I. G Holmften under ytrande att Holmsten ämnare hos fin far mot denna får kerbet låna 2,500 rdr, den han behöfde för en hafreaffär han upgjort med en person i Wexiö. Holmsten vitsordare sanningen häraf med tillägg att hafreaffären ej kommit till stånd. Fru Korsseman fom wid femtiden om måndags morgonen den 24 mars hört steg i Åbergs wåning kunde ej taga på fin ed att tessa steg taaits i Åberas fal; vet funde lita gerna warit i Dabl: beras rum, De af hr Aberg kallade mitnena hade intet att uplyfa. Derefter anfördes af polisk. Hellman att wid unter sista weckan anstälda efferforskningar hare den uptäckten gjorts, att i br Åbergs magasin fak: nates en skotlina, tillhörig en hans innehafwande båt och att det rep, hwarmed hr Holmsten warit bunden til förwillelse liknade det lvarwarande ffotet, endast med den skilnad att i det förra ena uften eller tfadelen borttagits; och att br Holmsten någon tid före denna stöld hos flere personer här i staden begärt erhålla antingen lån eller borgen utan att erhålla någotdera