Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1872, sida 3

nehåsla biftoriffa och kristendomewidriga böcker, och upmanades att i stållet köpa audliga böcker af de kringresande kolportörerna. För mången torde wål alt detta förefalla otroligt, men jag fan före säkra att man från det hållet fan få höra unders linare fofer än få, Till följe af domkapitlets otaliga upmaningar om anlägaande af skolstadgan föreskrifwen skolträrgård, fick skouäraren till slut nårig tillåtelse af slolrådet att söka åstadkomma en sådan, men någen ringaste hjelp medaafs ide. Skolläraren måste sätta till en del af sitt lilla bostålle och själf kosta på altsammans, och vå han har små tillgångar är det tydligt att trävgården ffall blif: wa derefter. Platsen är inskrånkt, lider af mwate tensyra oc har ej blifwit utdikad. Någon plan har ej blifwit upgjord. Nåara träd, buskar, plantor och frön hafwa ej blifwit inköpta och någon gödsel har ej ditförts. Då follskoleinspeltören W. ej ajort några an: märkninaar öfwer sagde skola måste jag antaga att follskolorna i allmänhet ej åro bättre, eller ocså att W anser deltagandet uti presterskapets middagar Jjör honom såsom tet wigligaste al in: spattionen.