Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1872, sida 3

behosfsber Uj MIL JTdUUd sen FU JIA SVAJBSUHNSY t1100 punft i intelligent afseende, och att heldre utmed la deras förständ än deras minne, J det fom angår underwisningsmetoden, lefwa wi ännu i fullkomligt barbari. Jag har gjort en iakttagelse, på hwars riktighet jag åberopar alla mina lärares wittnesbörd. Ynglinaar, som ega det noggrannaste begrepp om det praktiska lifwet, just dem fom follet borde besitta framför alla an dra, hafwa fått dem utom skolan, under lek, fprins gande öfwer badar och bäckar. Wi hafwa alla beskrifwit jordbäfningar, vulkaners utbrott, fält: slag, belägringar, mord, stormar, diur, dem wi lyckligtwis alrrig fett — deruti relande wåra lär: mästares lyckliga okunnighet — utan att funna stilja en sparf från en bofink, en gärda från en lar, en al från en biörk. Att wi en wacker van inhemtat dessa småsaker, är ide wåra lärares förnänst. Det är både förwånande och ledsamt, att skolan för de flesta barn utgör ett föremål för afsky och förskräckelse, att te mera tyda om att sällskapa med tjänstfolket än med läraren, att de framför stolan förerraga stallet och sähuset. Pigornas sapor ristas lättare i minnet än pedagogens leror och, hwad bättre är, glömmas icke. Det kommer deraf, att underwisningen i ffolorna är den upp: oc) nedwända werlden. Bar: net, af naturen nyfiket, frågwist, ostyrigt, prat: samt, straffas hwarje gång vet öfwerlemnar fin åt den ostyldiga och friwilliga rittningen af sin natur. Far, berätta mia en biftoria! — Fadren will far leende denna begäran. Magister, berätta en historia! — Magistern ger en tillrättawisning eller ett pensum. Hela underwisningen är grundad på denna mot: sänelse mellan ffolan och familjen. Och just dens na metsägelse, derpå fan man wara säker, detta slags tesciptin, fom man tror fia böra handhafwa öfwer förständet, för att bilra det, utgör ett ber tänkligt hinrer för massornas upfostran. Hwad will ni göra af folkets barn? En hederlig menniska, en god arbetare, en medborgare. För att ernå detta trefaldiga resultat, hwad är att göra? Draga försorg att arbetaren må älska det gora, arbetet och fosterlandet. Arbetet rör hans egen skull, vet är reraf han skall lefwa. Må lösning för honom innefatta en förströelse. Låt skolmästaren taga band om honom twå timmar om dagen och behålla honom ändra till def han blir nog uplyst att unterwisa fis själf. Må han tala med honom om safer fom intressera honom, som omgifwa honom, om hang nöjen, om hang werktyg, om hans pligter — oc han skall älska skolan och sedermera lära fina barn att älffa den. Och detta — må man lägga det på minnet — är blott en enta generations arbete. Jag tror ej att många litterära föder finnas, fom upfostra fina barn i okunnighet. Upfostran är ett af far miljens starkaste band. En fängslande, en ros ande bok kvarhåller barnen kring den husliga härden, Det är genom upfostran, fom werlten skall rädtas frän sitlt fall. Alla wäl tänkaure, hwilken än deras ulgåänaspunkt må wara, mötos i denna samma tröstande tanke. För att werkliggöra den fordrag tiv; det fordras framför alt att män med hufwut ock ins tresse för folkets uplysning få ledningen af folks ffolarnag werksamhet om hand. Presterskapets slälfstrifwenhet til ordförandeplatserna i flolrå: den måste uphöra. Jag skall här innan jaa slutar framdraga nås ara exempel på huru en skolråärsorrfsörande i A för att befrämja foltskolans intressen twärtom söker att moturbeta dem. —ls seckens skolhus ligaer omkring sju bundra alnar från allmänna wågen och någon frin dit brukar fällan upskottas om wintern, få att det för de fmå ffolbarnen ibland är näftan omöjligt att tomma fram. Stolplatsen är leria och wattensiuk, få att mid regnwäder smutsen pår till fotknölarne. Skolhuset är temligen ruskigt, oansenliat och fult (en stäranre kontrast till ven ftåtliga prestaården), få att man fan tro bet wara en larugärd tillhörande den närbelägna påftaifwaregårren. Stolrummen, otillräckliga för både barn och lärare och utan teden til ventilering. Åtskilliaa försök hafwa wisserligen gjorts af några församlingsbor att få ett nytt skolhus pä lämpligare plats, men skolrådsordförandens fasta metstand hafwa gjort att dessa försök strandat. Medan jag lefwer och referar skall skolan wara såtan nu är, lär han hafwa yttrat. Skolmaterielen bestär i ett par kartor, några djurplancher samt ett parti trasina nya teftamen: ten. Förre skolläraren gjorde bos skolrådserdf. flera gånger förgäfwes framställningar om anffaf: fande af ett parti lämpliga böcker, vå en stor del af lärjungarne ej hafwa råd och de andra swärt att få hem böcker från den aflänsna bokhandeln. Då nuwarande läraren framftälde samma begå ran, fick han det owäntade swaret: att han endast behöfwer unterwisa de settigare uti katekesen och bibilsk historien och några antra böcker wore ej behöfliaa. Söndagen derefter behagade sam