Norrländska Korrespondenten – 17 februari 1872, sida 3

Grof vårdslöshet med statens egendom. V. kommissionslandtmätaren O. v. Sydow har hos justitiekanslern till laglig beifran anmält, att generaldirektören Falkman egenmägtigt låtit ur general-landtmäterikontorets inventariiförteckning afskrifva ett större antal kartor och handlingar. Stockholms Aftonposto redegör för saken sålunda: Mellan 1860 och 1864, eller under den tid afl. akturien Södergren hade genenal-landtmäterikontorets arkiv under sin vård, försvunno en stor mängd kartor och andra staten tillhöriga handlingar. Bristen anmärktes vid den 1864, enligt landtmäteristyrelsens förordnande af ingeniörerna J. G. W. Belfrage och J. G. Klein hällna inventering öfver arkivets tillhörigheter. Det tyckes nu, som skulle generaldirektör Falkmar icke bort stanna i lång tvekan om huru han under förhandenvarande förhållanden skulle förfara. I k. brefvet af d. 10 september 1853 bestämmes t. ex. uttryckligen hvilka hannlingar då skulle få afskrifvas, och såsom kontroll på att inga andra komme att, k. m:t oåtspord, afhändas arkivet, behölls förteckningen öfver de afskrifaa kartorna och handlingarne. Häraf framgår, att det varit hr F. ovilkorliga pligt att hos k. m. anmäla den upptäckta bristen, men att sådant icke desto mindre underlätits, finner man af k. brefvet af den 24 mars 1865, i hvilket det medgifves, att vissa uppräknade geografiska kartor äfven öfver inoch utländska orter, några gamla jordeböcker och kopparplåtar må general-landtmäterikontoret afhändas, men i hvilket de ifrågavarande, mellan åren 1860— 64 försvunna, geometriska kartor och beskrifniogar, icke med ett enda ord beröras. I stället företog sig hr Falkman att på egen hand afgöra saken. Han anbefaller nämligen, enligt protokoll, hållet i landtmateristyrelsen den 14 maj 1866, att, enär ostörre delen af de saknade handlingarne voro mycket gamla och således antagligen af intet eller ringa värde7, de af