Norrländska Korrespondenten – 17 februari 1872, sida 3

arkivarien, under åberopande af ifrägavarande protokoll, skulle ofördröjligen afföras ur vederbörande register. Nägon undersökning om sättet, hvarpå handlingarne försvunmt, och om möjligheten att återfå åtminstone någon del af dem, ifrågasättes icke, lika litet som några betäckligheter komma i fråga hurnvida ej någon ersättning bör utkräfvas af den eller dem, som genom svek eller försumlighet varit vållande till den förlust, som drabbat staten. Medan t. ex. i kammarrätten brister på blott några ören, uppenbart härflytande af felsummering, samvetsgrant anmärkas och utkräfvas, föredrager man inom landtmäteristyrelsen den summariska processen. Man värdar sig ej ens om att söka fastställa det ungefärliga penningevärdet af det forlorade, oaktadt sådant atminstone utan svärighet kunnat ske i fråga om de försvunna 49 exemplaren af Berzelii bok Om Sveriges berg och marko, af svilka enligt k. brefvet af d. 24 mars 1865 ett exemplar skall skänkas till hvar och en blifvande landtmäteriauskultant. Här kan åtminstone icke åldern åberopas, såsom skäl för värdelösheten, och vi äro förvissade, att hr Falkman blott behöft vända sig till förste och bäste bokhandlare, för att på öret få reda på hvad pris nämnda bok af Berzelius betingar i bokmarknaden. Men låtom oss tillse huru det förhåller sig med de öfriga förkomna handlingarne, hvilka betecknas såsom varande af oantagligen ringa eller intet värdes. De utgöras, enligt förteckningen, af nummer, innehållande dels hela kartböcker och dels ej mindre än 48 särskilda kartor och beskrifningar, at hvilka väl några få möjligen utan synnerlig saknad kunna undvaras, och till en del ersättas, medan deremot flertalet eger ett rent af oskattbart värde, emedan de äro oersättliga. Sålunda saknas t. ex. en karta i två delar öfver gränsen mellan Halland och Skåne, upprättad 1749, förutom en mängd andra, hvars historiska värde endast en ignorant kan bestrida, och dertill sluter sig en massa kartor och beskrifningar från en senare tid, hvilka när som helst kunna åberopas i och för slitande af rättstvister. Så är fallet med n:r 122, karta och beskrifning öfver Berga af 1839, n:r 75, karta öfver Kvarntorpet af åren 1831 och 1832, n:r 71, beskrifning till kartan öfver Oxelby af år 1849, m. m., m. m. Vi hemställa nu, huruvida sädana förluster kunna betecknas såsom likgiltiga? Knapt ens den gröfsta okunnighet, synes det, skulle vara i stånd att halka öfver ett värde, som är så påtagligt, men då sjelfve chefen för lagdtmäteristyrelsen, hos hvilken okunnighet icke kan förutsättas, gör det så är man berättigad till det antagande, att han med afsigt. och för att dölja andras vårdslöshet — lindrigast sagdt — eller egen bristande tillsyn, gifvit åt förhållandet en annan färg än den verkliga, och vi instämma af alt hjerta uti hr v. Sydows mening, att en laglig beifran är nödvändig, då det gäller en betydlig förskingring af det dyrbaraste arkiv staten äger för närvarande af rättstillståndet i fråga om jordomräde, på samma gång det utgör en den rikaste källa för landets geografi. QC n.Ö.