Norrländska Korrespondenten – 17 februari 1872, sida 3

4:0) Hamnen skulle erhålla ett prydligare utfeende; 5:0) tror jag efter min beråkning den skulle blifwa billiaare. Per: N:r 3 af vina skål är ej af synnerliat wiat, och förmorligen skulle jag funna stuka alla de andra du anförde, men fom det kanhänta torde wara bäst, att ämnet komme under offentlig risseussien, will jag wänta för att fe om få blir händelsen. Att detta lönar mödan torde du inse, då få många enliat hwad wi weta åro intresserade för en diss cussion öfwer detta ämne. Motioner wid 1872 års riksdag. Af herr P. Tjernlund: Om föränrrad lyrelse af 4 Si kongl. förordningen den 24 september 1861 angående förmyndares förwaltning af omyndiages enendom. Domhafwandena på landet bafwa, med stöd af tongl. förordningen den 24 september 1861 angå ente tillsyn å förmyndares förwaltning af omyn: digs eaenvom, företagit fig att, på grund af samma författning 4 6, älänga förmyndare att wid vite redogöra för fin befattning och derom utfärva färffildt prototoWgutdraa, oaktadt kändt warit, att den omyndige mäste af fattigwärden under hållas och rylikt förbållande reran förut blifwit till rätten anmäldt och af gode männen inom förs samlingen vitsorrart. Det bar till och mid gått få lånat, att enkor, hwukas män innehaft för: mynterskap, flera år efter mannens röd blifwit affordrade förmyndare redogörelse, huru konkurs upstått efter förältrarne, och jamma rätt, hwari från domboksutdraget utgått i fråga om denna redogörelse, faststält ett ackordsförslag, bmariges nom kreditorerne erhållit allenast några prosents utdelning. Söker man efter orsaken till sårana mifföre hållanden, finner man ten beklagliatwis hos en och annan domare uti begäret att, genom proto kollslösen, åtkomma en lätt förwärfwad inkomst. Någon widlyftig protokollsförnina erfordras icke och renskrifwarens arvode upgår ide till många öre. Auvenftund mångfalriga flagomål i detta affer ende försports, och vå det mill synas, fom skulle domhafwandena på ett mera lämpligt sått funna åälägga förmyndare, att, utan förlust för fia fiälfwa, sullgöra fina åtigganren, får jag härmed för flå ett tiuäng till ofmannämnda förorrning. Enliat mitt förmenande fan det mycket wäl lås ta fia göra för domhafwanden att, i likhet med frågor om langfarter, utfårda kungörelje och läta i tingssalen upslå tillkännagifwande om, hwilka förmyndare det älåge att, eller rättare sagtt förs glömt, afaifwa förmynrare redogörelse. Domas ren förlorade wäl härigenom 2 ror för bwar och en glömsk förmyndare, men jag tror att å den förlust, fom härigenom drabbar den enffilda pers sonen, ide bör fästas få mycket afseende fom å den, fom drabbar den större allmänheten. På grund af hwad jag fålunda anfört, får jag wördsammast föreslå, att 4 g i omjörmälda kongl. förordningen den 24 september 1861 måtte erhåls la följande Iydelje: Förmynrare skall för bwart år afsluta räf: ning — — — före flutet af samma ting; sker det ej, förelägge rätten förmynraren att denna fin skyltiabet mid lämyliat vite fulaöra: och låte genom kungörelser, hwilka i här radets kyrkor skola upläsas och uti tinagfar ten anslås, på sätt om upbud och lagfart stadgadt är, tillfånnagifwa hwijka förmyndare bet ålåae att förmyntare-rerogörelse afgifwa. Om remiss till lagutskottet anhålles. Grof vårdslöshet med statens egendom. z-—1 . 1 .Ai ö —