Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1872, sida 2

nungen samma tag utnåmnt talmån för fomrare ne. Afwen den kongl. propositionen om ftatsåwers kets tillståänd och behof tror man tå, fåmida trydningen medhinnes, komma att öfwerlemnas till kamrarnes leramöter. Förflaget till ftatsregles ring lärer i går hafwa uteslutande uptagit tiden för konselien och blifwit difinitivt antaget. Om också ide, säwidt man fon dömma af hwad det förljudes från åtskilliga Hål, några wäfentlir ga förändringar uti den för närwarande gällande statsregleringen eller några större reformer — den långwariga ministerkrisen förefaller of här: widlag, såsom äfwen i andra afseenden, icke haf: wa werkat fördelaktigt — skulle komma att af rer geringen föreflåg, tager statsregleringens npgörande i anspråt mycken både tid, möda och omtänksamhet. Sedan början af förliden månad har man ins om de resp. departementen flitigt arbetat på ben kongl. propositionen. Man bör erinra fig att wederbörande embetswerk hafwa sig åladt att före hwarje år till kongl. maj:t inkomma med förslag till ändringar i staten ech dessa skola sedan af tonal. maj:t pröfwas buruwida de böra frumlåg: gas eller ide för riledagen. De närmaste måna. derna äro således rika på arbete, mer kanske än rimligt oc) klokt är, för hrr departementsscheser. Regleringen af staterna för tull, pofte och tele grafwerken, samt de båda järnwägsstyrelserna — dessa i följd af förändrade trafikförhållanden, nya lommunitationsleders öpnande, förändringar i handelswägarne, lifligare handelsbyte m. m. jå att säga rörligare ssater — måste särskildt måla mer arbete än förr. Såsom kändt är framläggas dessa stater numera för riksdagen i stället för att de förut pröfwades ensamt af tonal. m::t. Bland de etonomiffa och finansiella frågorna, hwilta wi supponera mest skola sysselsåtta riksda. gen, intager järnwägsfrågan fortfarande en framstående plats, om man än har skät att tro vet dess egenskap af ett stridsäple lyckligtwis förfmunvit. Det war, om wi minnas rätt, först berät nadt att till stalsbanornas fortfättande, ten norra och östra, skulle årligen utgå omkrina 4 millioner ror. J den kongl. propositionen till förra riksvagen söreslogos 1,900,000 rdr till den norra och 1,200,000 rdr til den östra stambanan. Den e: konomista oc finansiella stållningen har emellertid blujwit fördelaktigare än någon mwågat beräkna, och det will synas fom man borde begagna konjunkturerna, då inom landet kunnat på ett år nedläggag i obligationer 20 a 30 millioner, på samma gång hönst betydliga kapitaler engagerats för invujtris och handelsföretag, till att något pås skynda byngandet af nämnda twå banor. Af tet: ta skäl anse wi ryktet wara trowärrigt fom såger att regeringen ämnar begära af rikstagen en el: ler höyst twå millioner utöfwer de fyra, redan bestämda, till fortskyndande af norra och östra stambansbyngnaderna. Om summan skall förrelas i någon bestämd lvot mellan de båta banorna, eller om regeringen förbehåller fia digpofitionss rätten, efter fig företeende större behof för den ena eller andra banan, känna wi ide; men nog synes det sernare alternativt wara det mest prat. tiska Likaså behöfligt fom att byganadskapital anwisas är emellertid för riksragen att icke låggå binder i wågen för ven rörliga järnwäpggma: terielens förökning. Wi weta icke om särslilet sådant anslag kommer att äskas, men hwad wi weta är att klagan under förlidet år wurit all. män från trofikanters sira öfwer den kännbara bristen på tillräcklig järnwägsmateriel, fynnerligast täcktu gorswagnar, hwarigenom gorsexpeditionen försenats. Alt antyder att sivilministern hr Beraström bar öppen blid för wigten af wåra kommunikationers förbättrande och utwecklande af landets järnwägsnät, få wirt det läter fia göra utan att öfwerskrida gränserna för klok beräkning. Man observerade det af hang innehållsrika tal i Karl: stad wid norrwestra stambanans högtidliga inmwig