Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1872, sida 2

Jag skrifver aldrig upp.n Gudbevars, gör herrn inte det? En ordentlig karl skrifver upp allting; jag skrifver upp, som herrn sern. vDet behöfs inte för mig, när jag får kontant.tn. KKontant?n yaha, ty si jag lemnar aldrig kredity, svarade Fållarmåstaren något upretad. Det är mycket oratt. UHerrn skulle få mycket mera kunder än herrn nu har, om herrn lemnade kredit. Här är ju alldeles folktonit.n vDet angår inte herrn. Jag vill ha kontant betalning, I rdr 67 öre skrek källarmästaren i känslan af sin oantastlighet bakom disken. vÅag betalar aldrig kontant.o Vet är eländigt, herre.n Man är tvungen, ser kerrn, man har inte alltid kontanter! så så herrn själf nyssn, svarade brukspatron med en geste, som härmade källarmästarens. Källarmästaren blef förlägen af så mycken oförskämdhet i ord, ton och åtbörder, men dlertog: Men då går man inte in och äter och dricker på kredit. n Hvad fan skall man göra, när man är både hungrig och törstig. Herrn måste väl inte begära att en menniska skall svälta, fast hon icke har kontantern. Men att gå och häfva i sig för I rdr och 67 öre och inte kunna betalan.