Norrländska Korrespondenten – 23 december 1871, sida 2

ALUcLIUTTCTDTCHIHHuTHT DU) ben porlttisftu tvUpRtule ten. Stockholme arbetareförening har Jör någon tid sedan till öfriga arbetareföreningar i landet kringsändt ett förslag till petition tiu reringen rörante den politiska rösträttens utsträckning. Då frågan härom förewar hos vinköpinos arbetare: förening upstod en längre diekussion, hwarwid flera talare yttrade fia, ala öfwerenestämHmande deri: 1:o att den politiska walrättens utsträckning äfwen til de arbetande klasserna utgjorde ett af wåra dagars wigtigaste önskningsändamål; men 2:o att det sätt, hwarpå Stockholms arbetureförs ening formulerat petitionen, litwäl snarare wore af egenskap att metwerka önskningsmålets frams gåna än att befordra det. Ala mid sammanträdet nårwarande ledamöter ogillare dels skrifweljens barska tom, dets sår skilda uttryck dels hela ten strof, bwari petitionen, jäs fom ett skäl för rösträttens utsträckning, infinues rar, att de arbetante tlasserna annars tmingag att lyssna til och kanske med begärlighet äfwen komma att emfatta de för samhällsordningen månde liga läror, hwilka nu göra fin rond genom Cu ropas werkstäder och arbetareföreningar. Lika enstämmigt förenade de fig äfwen om att en ffrifts lig petition, formulerad på ett mera hålbart fött, borte upsättas samt afgå. Efter slutad vistusdsion yrtade en talare, att proposition skulle til Jöreningen framställas på söljande hemställanten: 1. Huruwira föreningen ansag ecj gillade att en petition till konungen skulle upsättas, betrväjfande utsträckning af den allmänna walrätten; 2. Huruwida Jöre gen wille såsem fin antaga ren af Stockholn ning jöreslagna petition, På ortföre framsäällning af dessa propos sitioner beswore 4 ber första med ahmänt och enhälligt 2 12 oen senare beswarades med ett lita enbålliat nej. Föreningen updrog bärefter åt styrelsen samt 4 särskilda, med acktamation walta, levamöter ant jä skyntsamt fom molligt i frågan upsätta en til konungen stäld petition. Det är ej utan någon förwåning, såger Etods holms Aftonpest wålbetänkt, wi mottagit under. råttelsen — förutsatt, att den är janningsenlig — om Linföpings arbetareförenings beslut. Männe här ej något missförstånd egt rum? Månne här ej något inflytande gjort sig gållande från ett häll, der man gerna sör fraserna om frihet på tungan, men i ssälfwa wertet af alla krafter motarbetar densamma? Ty annars är oförklarligt, hwarföre Lintöpinge arbetareförening, om den i hufwutr sak warit ense med Stockholma, fäst sig wid nägra uttryd, fom ju möjligen genom wänlig öfwerenskommelse kunnat ändras. Nu, mer än någonsin, är eniphet bland arbetarne nöd wändig, om de skola funna winna något till förs bättrande af fin stälning. Stockyolms förening råknar 4 til 5,000 medlemmar af ala Yrken och ökas dagligen. Der måste frågorna säledes i i all: mänhet erhålla en grundligare od) månasidigare granftning, än i mindre föreningar, och i söljd deraf torde något afjeende böra fästas wid def beslut, vä de säkerligen ide lättsinnigt fartag. Wi tro ess weta, att ten prinsip, fom legat till grund för Stockyolms arbetareförenings asigt om den politiska rösträttens utsträckning, är denfaomma, som finnes uttryckt i den danska grundlagen enligt hwilten en hwar wålfrejdad man, fom rå: rer öfwer fin egendom och, äfmen om han är i andras tjänft, har eget hushåll, eger Ufa röfts rätt. Detta synes wara tiurädtigt, ätminstone för arbetare, hwilka dock näftan ala hafwa eget hushäll. För närwarande innehar i Swerige blott hwar adertonde person politisk rösträtt; i Danmart har deremot hwar sjunde person dylik rösträtt. Den danska författningen bar nu uns der 23 års tid blifwit praktiskt pröfwad; och en hwar länner, att det danska solket under jamma tid tagit jättesteg framåt i nationel, sosial och etonomist utweckling. Exempletj är sålunda ingar lunda att förakta. Och wi tro derföre, att Stod: holms arbetareförening hanrlat ganska wälbetänkt, då den beslutit sig för samma utsträckning af den politiska walrätten, som i ofwan nämnda land eger rum, och hwilken till och med dubbelt så stor som den i Norge. Gagnerska målet — strifwes vet från Etsjö — förewar sistlidna frerag wid Norr-Werbo härvudes rätt, hwarwid G. dömdes att stända answar ens ligt 25 kap 9 11 GS i strafflagen. J ölrigt hän: wifares målet för slutlig behandling til Kammarrätten. 1871 års störd. Uti ffrifmelfe den 30 nåstl. månad bar statekon toret till t. m:t öfwerlemnat uprättadt sammandrag öfwer länsstyrelsernas af: gifna berättelser angående förhållandet med innewarande års skörd i Swerige af alla slags säd, jordfrutter och foderwäxter. Ejter ve åsigter, fom uttaladese i den tredje årswäxtberättelsen, mar äret8 gröda att hänföra till god i 7 län: Stod: holms, Östergötlands, Malmöhus, Örebro, Werme lande, Westerbottens och Norrbottens; öfwer mes delmåttan i 12 län: Upsala, Kalmar, Jönköpings,