Norrländska Korrespondenten – 23 december 1871, sida 2

L2L 6 Sundswall d. 23 december. J morgon ingår den kristna werldens största högtid, som firas till minne af den förkroppsligade himmelsta helsningen: Frid på jorden! Det är företrädeswis en barnafest och begås bast af barnar sinnet. Må det tillåtas oss uttala den önskan, att julen måtte komma till wåra läsare, till heta wårt land, ja till hela jorden med den rätta friden! gium blijwit förordnad att tillswitare bestrida prevansialläfaretjänsten härstätes under den ges nom bittilgwarande provinsialhäkarens förflytts ning uptomna ledighet. Konsul Jcus Bing bar mid sistl. lördag hål: len ordinarie bolagsstämma blifwit wald till tes damet af öfwerstyrelsen för aktiebolaget Stod:holms Foltbank. Angående elgjagt. Såsom wararande af ine tresse för tänets inwanare meddelas bär efter Hernösanrepesten följande til. kngns befhre ins gångna skrifwelse: TU kongi. befallnings afwande i Westernorrlants län. Uti underdånigt memorial den 25 sistlidne Sep tember hafwen J til K. M:t insändt och med Es dert ferord beledsagat en ar Westernorrlande läng santsting i underrånighet gjord framställning att, enär nu gällande stadganden angående lagt ä Elg ffulle wisat fia ej wara tillräckliga, att inom för renämata län gifwa erforterligt skyrd ät detta djurslag, hwars utrotande i länet syntes wara att befara i följd af de lagötwerträdelser, hware till winningelystnaten der gåfwe upphof, K. mit täcktes förordna att, i likhet med hwad genom näs viga kungörelfsen den 25 November sistlidet är bllfwit stargadt för Göteborgs och Bohus län, att jagt efter Elg skall äfwen i Westernorrlands län wara under nästkommande fem år förbjuden. Uti härom afgifwet infordradt und. utlåtande bar skegsstyrelsen anfört bland annat: att den nuwarande skogsbetjäningen i länet wore altför fätalia för att förhindra de emot jagtstadgans föreskrifter om elgjagt ofta förekommande öjwer-. trätelser, hwilkas förröljanre wäsendtligen underlättares af re ansenliga afständen och befolknin gens gleshet; att emellertid de ide få personer bland allmogen terstädes, hwilka egde elghundar, och wissle fig dermed funna under ven för elgjagt tillåtna tid af elgskytte hafwa såwäl nytta i hus: hållet fom inkomst, woro de, fom ej mindre åegs na än å angränsande hemmans skogar wertfamse mast förhindrade och lagligen beifrade det för dem själfwa stadliga, o:ofliga elgskyttet; att, om der: emet elgijagten blefwe för flera år helt och Hål: let förbjuden och de, som af tylik jagt under nu tillåten tid haft gagn, fråntogos deuna fördel, des ras medwerfan til förhindrande af lagöfwerträdelser ej häller kunde påräknas; att, då enligt hwad styretsen hade fig bekant elaftammen i lär net ide wore obetydlig samt frågan här således ej aällde åstadkommande af en ny elgstam såsom i Göteborgs och Bohus län, utan wore föranledd af olofligt elgskytte, styrelsen, under öfwertydelse att nu gällande stadganden angående tillåten och förbjuten tid för elgjagt woro, der stam förefuns neg, och der de behörigen uprätthöllos, betryanans de för bibehållande af ifragawarande djurslag i det antal, fom för landets odling kunde anses lämpligt, ansåge fia ide bafwa skäl att i under. dånighet tillstyrka nådigt bifall til förewarande framställning, helst skärpande af redan befintliga stadgauden ingalunda torde funna förhindra lag: öfwerträdelserne, hwaremot till sådanes förefomrs mande anslag af metel, ware fia almänna eller af lantstinget anwisade, för aflönande af erfor: derligt antal jagtupsyningsmän syntes wara ten lämpliaaste åtgärden. K. M:t bar detta ärende Sig föredragas låtit oc terwit, med afseende på owad skoasstyrelsen