Norrländska Korrespondenten – 9 november 1871, sida 2

des det naturliga uti att statsråden kommo tillbaka, ty deras tendens har ju alltid warit den tillbakagående. Talet mottoas med lifliga hurra: rop, och man beslöt enhälligt att til Kasper fänva ett telenram om den höatidliga festen. Mönsterås, natten mellan den 28 och 29 okt. Twå af stadens honoratiores ha repat om en half butelj punsch och dricka ministrarnes skäl. Lof, tad, och pris mare de allwarliga bemödanven fom räddat fäderneslandet! Grisbacka folvattorp den 28 på middagskvisten. Soldaten Nord är på middag hos korporal Sörer och bar tagit en pilifnärfare med fia i en bus telj för att re båda tillsammans skulle funna göra en demonstration och tömma en wälgånagbläda för Abelin. Rycktet om den betyrveljefuua fam: mankomsten bar fom en löpeld flugit genom byn, och klockaren fick den goda itgn att sända ett telegram till Stockholmstidningarne. Hornskroken ten 29 ttockan half 11 på aftonen. En wädertvarn härstädes, fom räfnar fig slägt på längt häll med ministären, blef, wid underrättels fen om att statsråden behöllo fina platsser, warm, i hågen, och eldade upp fin eutufiafm till få hög arad att han i afton började brinna och är nu förkolnad ända ned till arundten, Satiren i tessa telegrammer är genomskinlig och mer berättigad — tro wi — än det talet om wasen; ty få pass förståndiga och tillåggom få amerikanska äro antagtigen här på platsen t. o. m. slälfwa regeringsmännen, att de mycket ringa akta en fåran ter tingest, derest ve ej rent af skratta åt ten. Stulle wi ha orätt deri, tillsta wi att ingen reservation fan göras imot ven g ada fång, som om tilltragelsen fiunes i samma titning och lyder sålunta: de dundrade! (En ny wisa på gammal melodi.) Det finnes en stad i wår nord, må ni tro, Med folkmängd: sextufen trehundrade, Der mange pvolitiffe fanditöber bo — Och tänk hwad i i fredags de dundrade! Af ett telegram hwilket sändes få brådt — Dod ej från de sex och de hundrade — Ministrarnes återgång weta de jått — ch nu ma ni tro att de dundrade! Wi måste anstalta om en tfollatiou! — Det retar de sex och de hundrade; dh hinner det fram till den kungliga thron ... Han slöt .... och de öfriga undrade: wad månde han mena? Ack jo! Wi förflåv! — Öch nu må nitro att de dundrade — VAN kunde kanhända en 7Waje oss få, När stjärnsall det blir till mång hundrade. Och följden den blef att de samlades Hop Till häljten, jag tror, af ett hundrade. od) HSMU miniftären! så ljöd deras rop — De hurrade, streko oh dundrade. Ja, Hell ministären! oh hell Abelin! Men, ned med de jer od) de hundrade! .... Och må Olle Wikström snart draga för hin! .... Så wäsnades alla och dundrade. ... vMen hur skall wår fäst wäl till fungen nå fram? — Så frågade någon och undrade. — TDi föda till Sohlman ett långt telegram: Der kostar knapt ören femhundrade! ... Öch få blef den ryktbar kring Hela wårt land, Ten fest — och wi bli ej förundrade Om wasar bli hängda, i gröna små band, Som sslyli vå det halfwa hundrade!!! Kalle Utter. Wäderleken, fom i går och förraåär bällit fia aunffa frisk och t. o. m. warit i stånd att prestera femton graders köld, har i natt öfwergått till fullt höstrusk med storm och regn. Stormen hade wi gerna untwarit åtminstone för sjöfartens skub; men regnet är särdeles wälkommet, i anseende till den en länare tid rårande ihallande torka, fom på flera ställen och ej minst här i staden åstadkommit en kännbar wattenbrist. Reklamation. Ledamoten af riksdagens Andra kammare, arefwe A. Posse har i 7G. H. T. lå tit införa nedanståecnde: En wiss del af pressen har utspridt det rygtet,