Norrländska Korrespondenten – 4 november 1871, sida 3

Diskussionsmötet mellan ledamöter af Göteborgs Arbetareförening, sistlidne föndags e. m. (Ur Göteborgs Handelstidniug.) Ordet fördes af boktryckaren hr J. A. Granberg. Bänkarna woro glest befatta, men fmånin: aom ökates antalet närwarante till 30 a 40. Diskussionsämnet för dagen war: Aro arbetginstälningar nyttiga för arbetaren ? Ortet begärdes först af smeten S., en kraftig gestalt, med swart hår oc) starka drag, genom hwilka lyste godsinthet, wexlande mellan allwar och leende. — Hun talade högt ech redigt, rakt på saken. Han tyckte ide presis om re der ftres forne, men wille likwäl ej neka, att ju de kunde wara nyttiga för arbetaren. Men de bortre skhumant, något annat borde ej komma i fråga. Och arbetarne borde innan de tänkte derpå efterfinna, om de hade något att lefwa af under arbetslösbeten; i annat fall borde te låta bli. CErfarenbeten från Newcastle wifade, att arbetarne kunde få fina önskningar upfyllda, och wi borde ej klandra dessa arbetare, eftersom wi fjeliwa fått godt deraf, i det arbetstiden på fmedämert: städerna blifwit från ten 1 oft. förminskad med ett par timmar. Derför hade icke swenska arbes tare bort gå rit och hindra de engelske arbetarne att utföra fin sak. Det skulle jaga aldrig ba gjort, om man bjudit mig hwad fom helst. Oh vet är ej sagdt, att man uträttar mindre, då man arbetar en kortare tid, utan kanske snarare tmärtom, Och huru kunde man begära, att arbetaren skulle skaffa fia bildning, då han måste arbeta hårdt från kl. 5 på morgonen till Hl. 8 på fväillen? Det wore ju alldeles omöjligt. Kunde alte få ej ogilla arbetsinställningarne, men fordrare, att de skulle ske humant. sigten relades ej af S:s sidokamrat, fom os gillade alla dessa strekar, hwilka fällan bringa något godt med fia Hafwa arbetarne något att begära, böra de utse förtroendemän, fom fram: ställa deras önskningar till prinsipalen, hwilken ej lärer undgå att akta på saten, då han finner det wara arbetarnes samfälta åsint. En närwarande arbetsgifware yttrade, att ban ej förvömrdre arbetsinställninaarne i och för fig, men kunde ej annat än böpeligen ogilla, när de leta derhän, att de, fom wille arbeta, nödgades med wålt att derifrån afstå. Förrömligt wore tillika vet försatlina sättet att passa på och göra uftvite, när man wisste att werktstaden eller far briken war engagerad med stora beställninaar. Härigenom inträrte en osäkerhet i all rörelse, fom alltit återfaller på arbetaren. Exempel åberopades i detta fall fran Berlin, hwarest alla bygnarsföretag afstannat tif följd af den råtante osäkerheten och bwarigenom en mänad arbetare blifwit huswila. — J asseende å fordringarne wisate tal, att bloppet af arbetslönen more mycket swårt att bestämma. En arbetsgifware funde blifwa fatt i nörwändiahet att rentaf upp: böra med fin werksamhet, tå ban ej funte utför ra ett arbete till samma pris, fom hans fonfurrent, hwilken arbetar med mindre arbetskostnader. Deremot aillares åsigten om inskränkning i ar. betstiten, få mycket mer, fom ret ej wore gifmet,