Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1871, sida 2

okunnighet om de mellan honom och Rosenstoff fordom rådande förhållandena, denne sednares död, orsakerna till densamma och de medellösa omständigheter, hvari han lemnade sin enka och dotter. Min värd bleknade och blef stum för några ögonblick, Derpå hängaf han sig åt en nästan vild munterhet. Tömde glas på glas, uppmuntrande gästerna att följa hans exempel, gycklade öfver de allvarsammaste ämnen och öfverskred alla gränser för det berättigade skämtet. Det var samvetskvalets mask, som vred sig under förtviflans glädjeansträngningar. Påföljande dagen kom min vän doktorn och berättade, att han på natten fått bud att komma ut till Stubbhamra. Brukspatronen hade fått en kongestion åt hjernan. Hans kroppstillstånd var hopplöst och hans själstillstånd förtvifladt. Mellan stunder af dvala vaknade han upp till en spöklik förskräckelse för döden. Gång efter annan framstammade han Rosenstoffs namn. I ett ögonblick af full redlighet begärde han papper, penna och bläck. Han fick det och skref med darrande hand: Tiotusen riksdaler till Rosenstoffs enka och dotter. Doktorn, som anat ett vigtigt förehafvande, hade kallat vittnen för att giltiggöra det. — Härefter lugnade sig den sjuke något och uppgaf efter en stund andan. Doktorn hade knappast talat ut, innan Trybom visade sig i svart frack, hvit halsduk och handskar, framlemnande sorgebrefvet om Knepins död, tilläggande: )Nu står den rike mannen och Lazarus inför honom, som ej ser till det, som verl