Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1871, sida 2

sinne, hwar klart tänkande, praktiskt duglig menniska att acceptera det oundwikliga och söka göra det bästa möjliga med de werftyg, fom finnas tillgängliga. Hwarje tid har fina sträfwanden och stapar fig derför fina egendomliga, ändamålsenliga former. Wi och de med oss littänkande hafwa en gång rädt banden till försoning; wi tillåta of än en gång upmana dem bland wåra motståndare, fom äga ädla hjärtan och goda afsigter, att försöka wänja fig wid den tanken, att äfwen de, fom ej tillhöra de hittills mäktige, äro menniskor och wilja, ia skola blifwa medborgare. — Föga gagnar det dessutom att spjärna imot udden. Wi hemställa derför om de ej för framtiden godhetsfullt skulle wilja lägga bort, till en början, den owanan att wanställa fakta och att, såsom nu, skylla på samhället eller större delen deraf hwad fom, mildt taget, dock blott är en minoritets tillställning. Och aldrig, märk: aldrig skola de dagar funna helsas mälfomna åter, då denna minoritet med rätta och i sanning kunnat identifiera jams hället och dess inwånare med fig. Wi anhålla wördnadsfullt Hos de ftora Stodholmstidningarne att hufwudinnehållet af detta be. riktigande måtte få fomma till deras läsares kännedom, Bland wåra offentliga män finnas belt sälert endast få om ens någon, hwars namn leaaut få på allas läppar och i allas tankar som i dessa dagar grefwe Arvid Posse. Af de ministeriela tidningarne har han utmålats i de swartaste färper och det gifwes knapt någon dålig bemefeljer grund, fom ide desse sökt tillägga bonom. GCEhuru båte fturerad och examinerat, hwilket sernare i synnerhet plär i alla andra fal anses sasom ett ejäfaktigt bewis på uplysning, bar ban lik wäl bannlysts of och från den s k. uplyfta all: männa meningen. Orrfsörande i Mal möhus lantstina, i flänffa bypoteksföreninaen m. m. och sedan 1867 ständ ig ortförante i riksragens ftatgutskott, har bonom ide desto mindre frönkänts al dugliabet. Grefwe som ban är, bar han likwäl ej ansetts prefentabel såsom minister, o. s. w. o. s. w. — Ej minst underligt och beaktanewärdt är, att vis-ä-vis honom hafwa Herores och Pi: latus blifwit wänner än en gång — Aftonbladet, Nya Dagligt Allehanda och Dagbladet hafwa i fina anfall mot honom rönt det lifligaste bistånd af Färerneslandet, som i förswarsfrågan stätt på de 106 fira men ändock förnekar grefwe Posse. För of i lantsorten, fom ej äro tillfälle att skära in mellan kulisserna i bufwudstadens offent: ga lif, synes detta förbållande oförklarligt och tyder på mysterier, dem det kanske wore alt för sorgligt att få blottade. Jmellertid har förhållandet wäckt ganska allmän både owilja och nedslagenhet. Owilja wid äsynen af detta hejdlösa raseri imot en man, som modigt sagt sin åsigt och ärligt malt fin sråndpunkt i en wigtig samhällsangelägenhet. Netslagenhet rerför att det yppat en beklaganswärd båa att wexla sak med person. Ar det då den uplyfta allmänna meningens afsigt att införa en ny ostracism? Det fer i sanning få ut. Men hwad är vet wäl — alt buller, alla braskande ord och åthäfwor till trots — hwad är det annat än den drunknandes grepp efter halmstrået, bwilket man, slagen af ven blinthet som drabbar vem Gud mil förverfwa, tar för en rädtningsplanka. Byråkratifmens timma är slaaen: dess wälde nalkas sitt slut! Wi hafwa warit i lillfälle att tola med ide få metlemmar af Andra kammoren om grefwe Posse och deras omdömen hafwa uffallit i helt olika riktnina mot te nämnda titningarnas. Wi sluta här med att efter Per Thomassons weckotidning, Smwenffa Merborgaren återgifwa en, som det will synas, opartisk teckning af herr Posse. Arvid Fredriksson Posse är född på Rofentalg egendom i Malmöhus län år 1820. För: äldrarne woro majoren wid skåuska hulfarrepemen