Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1871, sida 2

Om riksdagens afslutning söreligga nu närmare underråttelser. Nitsdagepreditan hölls i lördags fl. 11 f. m. af lettor C. Norrby öfwer 1 Mose boks 5 fan. 16 vers: Du skall hedra din fader och din moder etc. Jngångsspräåket ur IJeremic klagovisa 3: 39 löd: Owi tnorra då menniskorna altfå, mer dan de lefwa? Hwar och en knorre emot fina synder. Ämnet mar: Ett folk, fom Iefmer. Det berättas att predifanten mydet utförligt talat om fnorret, det han med bitterhet synes welat tillämpa på rilsdagens beslut. Herr Hjerta lär i sitt tal till talmannen hafwa muntert skämtat med oc om inorrandet och en af regeringsförslagets anhångare fick till. afskedshälsning af en de 112: Knorra icke! Å ritssalen förllarade fungen därefter riksdagen upplöst i ett mycket kort trontal så lydande: Gode Herrar och Swenske Män! Genom de olika beslut, hwari Riksdagens båda kamrar stannat i hwad angår de wäsentligaste de larne af Mina till Riksdagen framlagda förslag rö rande förswarswäsendets ordnande, har den stora och wigtiga fråga, för hwars lösning Jag påbjudit Edert urtima sammantråce, blifwit än ytterligare undans sijuten. Wid fådant förhållande will Jag ide på falla Eder pröfning af förslagets öfriga delar, utan hemförlofwar Eder nu; Och förblifwer jag med all tunglig nåd och ynnest Eder, Gode Herrar och Swenske män, städse wålbewägen. Första tammarens talman swarade därpå med att djupt beflaga tet uppskof fom träffat förfmar:frår gan, desto mera fom brytningen emellan slilda åfig: ter fortsar att splittra menningarne, hwilkas fammanjämtning är ett wilkor för lycklig framgång Andra tammarens talman onfåg att det ide fan tillhöra den kammare, fom wägrat fitt bifall till det nådiga förslaget, att beklaga fig öfwer utgången. De inom tamrarna sedermera hållna öfliga af: stedstalen woro fulllomligt färglösa.