Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1871, sida 2

Andra kammarens majoritet tycktes wilja göra all försening omöjlig. Men ciwilministern P. A. Beraström tär hafwa mycket bestämdt yrkat på en såtan ministrarnes solidaritet, som förhindrar all rekonstruktion. i Ehuru wäl wi hoppas och tro, att wårt land ej må wara få utfattigt på ministerämnen, att wi skulle alldeles sakna sårana vär kappor å la Jwar Blå, från hwilka dugliga och fullt pre sentabla ministrar, med lanrets förtroende begäf. wate, skulle kunna framtrollas; — så synes det ess likwål orimligt att en Beraström och en Wern, skola undantraga styrelsen fin eminenta förmåga. Om wi ej misstaga of alt för mycket har defutom landet en ännu oinfriad fordran på den förre rörande ämbetswerkens reorganisation, hwilken bes tytante angelänenhet helt wisst skulle winna på om den toges om hand af en man med den frame stående duglighet och det kraftfulla nit hr Beraz ström lagt i dagen under fitt korta statsrådeskap. mqmellerrtid will Aftenblaret från fult tilförlite ligt häll weta, att konungen hoppas att i denna wecka bafwa en ny ministere färdigbildad. Det enklaste borde wäl hafwa warit, att kungen lagt befwäret på grefwe Arwid Posses skuldror: han stulle ej egt rått att afsäga sig; twärtom hade det warit hans skyldighet att lyckas. Wål ha wi hört mot hr Posse anmärkas, att ban ffulle wara en ärfe-ariftotrat, en bondförtryc: fare, en portfölj jägare, fom endast af egennyttiga beräkningar på t er. lantshöftingestolen i Malmö o. s. w. flutit fia till Andra kammarens mas joritet i denna frågas men detta förutsätter för att wara sant en fublomligt otänkbar blindhet hos denna majoritet och torde terför förtjäna mindre afseente. J alla hänretfer lär landtmannapartiet ej följa honom längre än till statsrårets dörr och stule han, inkommen genom den, swika dem fom lyft upp honom, kan intet wara lättare än att åter förta henor; något fom han utan twifwel bäst inser själf EJ