Norrländska Korrespondenten – 26 september 1871, sida 2

avmnastikhuset meddelar underwisning toftnat8s fritt i mattflätnina, balmarbeten, bersibintning, forgarbeten, popp d:o, rottinas t:o, betsnina, Poles rina och alasarbeten tre timmar dagligen unter en tid uf tre månader. Barnamord. Bonrerottern Anna Eriksdotter Oppmar från Stor Hänasjö Umeå ioden, fom af bana tåanit ett af henne ren 28 sisti ang framfört acesebarn och federmera gömt liket i en skog i närbeten af Hägasjö by, bar ertänt fitt brott och terför häktats. (e. Westerb.) J Krutkapellet å Westarbottens sättiägareförs möt-eptote i Gumbota bar genom inbrott bertstulits 62 skälp trut. Det märlwärdiga Tonerbjelm— ESjödinfta målet. Härom innebadaer Heifinaen netonstaende ups lveoninaar, lemnate af n, sem närwarit wit mölets handläganing. I nov 1831 stranrare skeneren Löjan wid stäret Tihällan utanför Enäna refusten Största delen af bäre fartyn och lostegree afswarandenidetta mål, bantitanden J. Sjörin i Hernösant, hwilken efter erhällen underrättelse om olyckun reste jämte någare antre lastemottogore till strantninassrället för att söla bäraa, hwar som funte bårngae Som lasten till en del bestod af stera bränwins ech romfat, hwilta icke tunde bekvämligen bandteras, skickates til Huritewall efter en mängd anfare och andra smärre tärl, på bmilfa de stera aftappates, hwarefter de sernare ommårktes för att hofwa reda på egaren till waran. Möjligtwis af denna anletnina, såwäl jom oc i föllr af ren missbälliahet som enliat ett witnes berättelse upkommit mellan Sjörin och atskillige wir båraningen anwånta arbetare, utsprete ret ryktet att S skulle på når got sätt förjarit ererligt med bärgandet, ywilket rtte nådde jamwäl en af de frårwarande lastegarnes ören, Denne, en sånwerksegare Örbera från Arnäs, staffade fig derför under wistelsen i Huritewal, på bemrefa från Steckholm intyg af fistarne Forsberg och Myr ren, bwilla mit bärg. ningen unwändts, huru S. mir arbetet förfarit, hwilket efter deesa personers upfatsning warit högst klonterwärtt. Setan emellertid Örbera fått nöjaktig reda of S. för fina å Löjan befintliga faker, fans för henom ingen anletning att göra widare bruk af sina erhällna witnesintya. Sexton år sernare, eller år 1847, uptrårde in: för Hurikswalls Rådstufwurått räwarande ftargs fiffalen met begäran att få twänne vå företerra afstrifter af förenämnde intya beedigade, och då iemwäl Forsberg oh Muraren woro tillstäree, bir föls edaaången. Prototouet båröfwer uptager icke, att söfanten haft annat skäl eter bemyndigande til tenna åtsärd, än att den sterre envaft för tödejalle siull och i bänrelse nögon målsegande i framtiten stulle anmäla fia Wir ednangen gjorbe wilnena själfmant nåara inskrånfningar och tibäna i afseente på fina skrijtligen merrelare upgifter, of hwars knapphändiaa och eklara spräk nås gon annan slutsats ej kan med säkerhet tragas, än att de ansett S. förfara högeligen wärrelöst eller misstänkt med det stranrare notset. — Ryktet om denna ätgärc, fom troligen mar onstiftad af nås non owän til S,, spred sia snart till Hernöfand och föranlertde säwäl Orbera, fom ett par antra personer, fom närwarit wid bäraninastibränet, att afailma offentliga protester emot intvaens innehäll. Det oatftart synas te inför en effentlia tomstol beedigate intygen warit betraktare såäsom ett för Slörins beter farligt wapen, fom bans wetersafare tid efter annan ide försummat att låta bo. tante blirtra fram. Så föranlerreg bl. a. nägra år sernare en rättegång emot Örbera, säsom den ber uti fin metskrijt stulle pästätt att intyaeng af. pifmare witnat falskt, och hwarför tessa forrrare offent ia uprättelse. Såsom förut är nimntt löd det närwarande käremälet å ide mindre än answar för stölt och bedrägligt förfarande mir meranämnde bärgninastilljälle och den enda bewiening fom of käranden (v häratahöftina Tornerhjelm från Lahelmy före ——— —— —