Norrländska Korrespondenten – 26 september 1871, sida 2

Visserligen voro de icke såsom granygårdens kuskknappar försedda med adligt vapen, men odi va bra stora å försölfradev. En dag lät kusken afotografen ta sig i stano. Hemkommen frän denna vigtiga expedition var han särdeles angelägen att omtala vhur han säg ut i glaseto, ty några fortograflappar? hade han änuu ej fått. Jo knappa — di vardt så stora så, å ansigtet syntes mär. Gustafs husbonde sökte vid lämpliga tillfällen smittad af tidens anda, undervisa sina tjenare i ämnen, som kunde vara bildande, om ock ej just nyttiga i det praktiska lifvet. Under en vinternatsfärd vid klar himmel, då stjernorna gnistrade på himlahvalfvet, föll det nämnde patron in, att ban för sin kusk skulle hålla en föreläsning om stjernorna. Den hårdt frusna snön knarrade under hästhofvarne, bjellran pinglade muntert, under det mära i raskt traf nalkades hemmet. vGustafly yPatron 10 Ser du stjernorna deroppe 7 vJa vasch, patron h Ser du, hur de blinka åt 0oss? Ja vasch, patron lo ovVet du, att en af dem kan vara lika stor som hela jorden 25 Dä ä inga sanning, patron! Tror du jag ljuger, Gustaf? Neej, parron! Men di har inbillat patron en hop dumheter. Patronen fann denna början af undervisnin