Norrländska Korrespondenten – 9 september 1871, sida 2

aade fullkomligt det bekanta yttrandet af bonden, som utropade om nåara sceniska konstnärer: hwad de ver göra fig till ? Fru Engström spelade med en fruktanswård na: turtrohet oc) uraktlät ide att in i de minsta tetaljer framställa en fallen, lättsinnig lvinna, men förtjenar ide destomindre, trots alla fina älffwärda öfwerdrifter, upriktiga loford derföre att hon lefde i sin rol. Fru Landegren, som äldre fru, hade stundom ett godt, naturligt spel; exempelwis i den scen, der hon beder för sin förlorade son. Fröken Lundström — representanten för det naiva, goda och oskylriga i pjesen — skulle minna, om bon kunde lägga mera natur sitt spel. Nu förfuffade hon aldeles bland annat den i anbra akten förekommande poetiska berättelsen om sitt liss öden genom en falsk pathos i framfågningen, Om efterpjesen Den fmwaga fidan tan intet annat sägas, än att spelet särdeles eklatant lade i dag de deri upträrandes fwaga sida. Tjenstledighet och förordnande. Under den tid af ett år fom häradshöfdingen i södra ångermanlands domsaga, hr C. M. Schönmeyr erhållit tjenstledighet förwaltas domareembetet derstädes af v. här radshöfdingarne G. Holm och A. G. Bergsten. Jnspektion. Westernorrlands landtbruks skola inspekterades i förra medan å landtbruks afades miens wågnar af intendenten Sublin-Dannfelt, Järnindustrien i Norrland. J Hernöf.-P:n förekommer härom en upsats, hwarur wi återgifwa följante: Norrland har inom fina gränfer många förwärfskällor, af hwilka få ännu blifwit begagnade, ätminstone på ett sätt, att de blifwit wälsignelsebringande för landet i fin helhet. Orsaken, att få ej hittills kunuat ske, är brist på lättate kommunikationer, som är ett oeftergifligt wilkor, om ett land skall funna utweckla sig i mas terielt hänseende. Det är derföre med werklig glädje man åskärat sista tidens sträfwande till detta mål och man bör terföre hoppas en lycklig lösning på denna fräga. Samma lifaktighet har länge förefunnits uti södra och medlersta Sweriae, hwarigenom lättade fommunitationer upstått, som på en ganska fort tid böjt landet i materielt och incustrielt bänfeende hwarom utställningen på årets landtbruksmöte i Götebora gifwit många bewis. Jnom Wermland och Dalsland hafwa några kraftfulla och nitiska personer upträrt med ett förslag, att medelst en jernwågFalun— Krosfefärr till godo göra Westerbergslagens och Werme lands stora malmtillgångar, bereva möjligheten för större jernwerk och andra för landet naturliga industriella anlägningar. Det är denna jernse wäg, Falun—Krosfetärr, fom äfwen för Norr: land fan blifwa af stort wärde, emetan, medelst tenna jernwäg, Norrland sättes i förbindelse med Sweriges rikaste och bästa jernmalmer, hwilka på denna wäg dilligast och lättast kunna tillföras Norrland och göra en jerninrustri härstädes möjlig. Med Sweriges outtömliga oc godartade mals mer fan en ftor och för hela landet winftbringans de induftri upftå, beroende blott på att funna anskaffa det, för en dylik industri nödiga, bränn: mateliel, neml. kol. 3 detta fall lemnar Norre land de bästa utsigter för framtiden. Numera fan ej jernhantteringen bedrifwas få fom förr på många, isolerade ställen, utan den bör ffe i stor skala på några få, der watten. och jernwägskommunikationer förefinnas och nödigt brännmateriel tan anskaffas äfwen från mera af: lägsna trakter. Utom te jernwerk, fom funna upstå i Helfinas land efter den föreslagna jernbanan, synes traft ten af Suntswall och Nyland wara de stållen, fom företrädeswis egna sig åt en rylik inrustri, då stora kvantiteter kol kunna erhällas, dels ifrån omkringliggande sågwerk, rels från mera aflägsna trakter medelst jernwäg. Då tol genom lät: