Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1871, sida 2

hyrt in sig i ett enskildt hus, men vi försäkra ej på det anspråkslösa ställe, hvars ägare endast fordrar fuktiga 50 rdr om dagen. Dottern Clara, åtföljde honom. vför du Clara, sade Östergren, under det de sutto vid kaffebordet. Din förre tillbedjare Carl Sjögren, den der väderhanev, är äfven här på landtbruksmöteto. Ack, bed honom besöka oss ho Hvad är det för prat, har inte jag aunat att göra. En pristagare som jag! För öfrigt kan du trösta dig lika lätt som han, han såg rasande glad ut i går, fastän han nog vet att aldrig han får dig. Goda pappa hvad har ni väl emat Carl Sjögren. En ung, driftig, oberoende mano. Åh jag blir rasaude, bara jag tänker på honom. En gammal karl, som inte kan göra skilnad mellan klöfver och potatiskål en gång. Jag ger mig hin på att han skulle säga att min tjur, som skall prisbelönas, hör till bockslägtety. Vi öfvergifva aldrig hvarandra ändå pappa, och vi kunna gerna väntar. Och vänta får du, och vet du huru länge, Clara — jo till dess din väderhane kan täfla med mig på ett landtbruksmöte du. Men sådana tjurar t. ex. som jag upföder, fiskar han inte med segelgarn. Nej, nu har jag arbetat i fem år på att få ett pris, nu tar jag mig det första Clara; mitt namn blir bekant öfver hela Sverige och en del af utlandet, och hvem vet, om icke följden kan bli en liten stjerna på btöstet, liksom min -Sixes har en i pan