södra SOwerige, som tlurendrela Jqpritwaror Tran Danmark föra nät oech annan fiskrerskap i sina bår tor entast sösom afletare för kustbewakningens upmärksamhet, och ofta endast wäta fiskrer skapen för syns skull. Detta gaf mia anlednina att utspana ren ifrågawarande fiskaren, troende mig I bonom ha någen serts lurendrejare, Jag lägger mig derför på en obemärkt plate för att fpionera, och alt lyckas öfwer förwäntan. Framemot mirnatt kryper fiskaren fram ur sin bät och beger fix upp til fåamerfötofernerna. Det dröjer ei länae, förr än flera karlar tomma med siskaren i spetsen nerfnogande till båten, der ett anfare, före fett med fran fromtages ech der utskänkning af bränwin derefter flitiat pågår ur met hafta buteljer och hemtare. Seran alla fått fina bebof fylta uptog lönkrögaren sin ålref ech begaf fia i wäg, säkert mera belåten met de älar, han fångat ur brånwinsrankaren, än ur sjön. Detta sätt att fi ffa lärer af mannen fråga flera år ba begap: nats, utan att någon kommit honom på spåren. Det una stadshuset i Gefle. Wid sitt senaste sammanträre beslöto Gefle stadefullmäktige updras aa ät drätseltammaren att i afseende å de för starshusets återupbyagande mid den för detta änramål senast hållna auktion ajorda 2:ne anbud, hwardera slutante å 200,000 rdr, förfara fom trätsietkammaren bäst syntes med wilkor att de godkända ritningarna följdeg; Sevan detta beslut förliden lördag of magistraten gorkånts, Har drätselsammaren wid i toredags hållen sammankomst till byngmästaren J. F. Lindebera öfwerlåtit nämn: ta byganads upförande mot en summa af 190,000 röor, till hwilfet belopp Lindeberg nergått under förbebåll att inre murarne få upföras af s. k. plegtsenå. Gaguerska målet afslutares i lörrags å Etodbholms råtstufwurätts 6:e aftelning. Efter wert: siäld protokollsjustering och sedan Gaaner samt Hörberg och Sjöagren (ve båra sernare genom ombur) afgifwit swaromål med anledning af te af åklanaren yrkate anfmargpåftåenden, afkunnade rätten utslag i målet; och få llres Gagner, för det ban, genom cget erkånnande, blifwit förwunnen att bafwa belönat falska hondlingar samt påäskrifwit tessa falska embeterintyg och dessutom förfalskat flera upaifna perseners namn, till answar ef: ter te allmänna åklagaren åberopade lapparaara: fer famt ersätta ritgbanfin dass törluft med 81427 rör 26 öre, med ränta, och dessutom utgiwa ersättning till e o. landskontoristen v. Sivers och bankwaftmästaren Johansson för instållelse wid domstoten. Hörbera och Sjögren, römdes för bet de utan wetskap om bandlingarnas oriagtighet intvaat och bewitnat andra personers unkerskrifter, att böta hwardera 100 rer samt gemensamt med Gaaner hwar för sin ersätta riksbankens förlust. Slutlig dom i nålet tommer att afkunnas i sammanhang med den ransakning fom skall med Gagner hållas i Etesjö, dit han nu kommer att transporteras. En ny frouofogde-ffandal bar kommit på tape ten. Kronofogden i andra fögderiet af Stod: yolus län, Jehan Daniel Abraham Orstatius, bar nämligen af professorn mid f. veterivärinrättningen i Stockholm Kinberg, blifwit till Er: linghundra härarsrätt i brottsmålswäg instämd för bristande redowisning af till indrifnina anför: trotda fordringar, upzgående tillhopa till 21,951 tor 8 öre. Hurndana äro wåra embetsmän? Wi föranledas till denna fråga af upsatser, fom på fernar re tiden warit synliga i tidningarna, såger tivningen Framåt!. Det naturligaste swaret torre blifwa: de äro menniskor, med i allmånhet gora eller medelmåttiaga kunskaper, men med fel och förtjenster i likhet med alla andra menniskor. Största delen af dem äro hederliga, fammwetsarans na och rättänkande män; men unrantag gifwas, ty wärr. Månne man icke kan säga detsamma om alla folktlasser? Låtom ess fästa oss t. ex. wid tidningsredaltörerna. Bestå icke dessa till största delen af rättänfante män; men bar ide ibland dem wisat fia sorgliga undantag? Skulle det för dessa undantags skull wara rätt att skära alla öfwer en kant och göra tem alla till mindre hederliga personer, derföre att sårana ibland rem någon gäng funnits. Wi tro det ide. Låtom oss wara rättwifa! Embetsmännen äro hwarken bätre eller sämre än andra folkklasser, och hwad mer är, de kunna mäta sig i ärlighet, samwetsaranbet od) embetsmannadugliabet med andra rikens embetsmän. De stå under lagen och få i de flesta fall sitt straff om ve förgå fia. Domare fom taga mutor äro säkerligen ganska sällsynta; länsmän eller fiskaler, fom flå ibjäl folk få umgälda detta med dryga straff, för få witt derae brott bewisas; men detsamma gäller om alla, — trängen och torparen såwäl fom lanttbrukaren och käpmannen. Låtom oss betrat: ta embetsmännen såsom menniskor, stålla rem un: der samma tontroll och aifwa dem samma makt som andra menniskor; låtom oss hos dem se det goda så wäl som det onda, förtjensterna såwäl fom felen! Pä detta sått handla wi såsom rätta