Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1871, sida 2

nan. Farväl, jag går ned, att se om min pristagarer. clara Östergren var ensam. Hon var på en gång både glad och i villrådiga tankar Hon hade nämligen tidigt erhållit en biljett med stilen åtminstone liknande Carls, Den hade följande lydelse: Hoppas, min Clara! Vi skola snart komma på det torra med din far, den gamle sjöbjörnen. Farväl på några korta stunder, min Prörgät mig ej i blomstrande dal. Din Carl. Huru skulle detta förklaras, att kalla hennes far, den inbitne landtbrukaren för sjöbjörn. Och så landtligt hela uttryckssättet. Clara fann sig tvehågsen. B. Kapten Stormbom hade genom en egen händelse kommit att bo i samma hus som Possessionaten Östergren, på motsatt sida, men upgången åt samma båll. Äfven kapt, Stormbom var, oaktadt i sina bästa år änkling. Hans dotter Clara hade åtföljt honom till landtbruksmötet. Det var på timman samma dag som det lilla samtalet fördes mellan herr Östorgren och hans dotter. Herr Stormbom med dotter sutto vid kaffebordet. vvet du pappa, jag hälsade i går på en bekanto. Hvem då ?5 Carl Ekskog, pappa — såg du houom inte? Nej, jag är blind för sådana skadeslösa blindskär, Du måste väl för storm och åska ej tänka på den landkrabban vidare 20