Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1871, sida 2

of ett, blifwit till fullo inlöst, emedan G. först i maj 1869 började sin brottsliga wertfambet och säleres alla omsättninaarna ännu ej kunnat eat rum. Genom bäratestrifwarens i orten försora hare en noggronn jemförelse blifwit werkstäld meban offisiella handlingar och de förfalskare länepapperen, hwarwid befans, att samtliga på dem uptagna namn woro falska, utom pa fyra, der löfteemännen werklinen woro egare af be uptagna hemmanen. Dessa perfoner önskade ombursmannen hörda genom kys bfh:s i Jöntöpinas län förs sorg, för att få utrett, huruwida de sielfwa ftrifwit fina namn och derigenom möjligen erfättning8s anspråk mot dem kunde wäckas. J renna anhållan förenate fig almänna åflanaren Ordföranden tillfrågade nu G. om motivet till bang törfarande, hwarefter G. upgaf, att han år 1868 kommit att köpa Annebergs täntstickefabrif; att denna fabrik war helt och hållet förfallen och måste ombyggas, hwilket äfwen skett, få att den nu i maj mar komplett skick. Härtill behöfde ban penningar och hade då fallit på den tanken att genom falsta laneyandlingar skaffa fia sarana, alt i hopp om att, genom den räevenue han finge af sitt företag, få småningom inlösa dessa före bindelser. Något egentliat etonomisft betryck hade ej brifwit bonom härtill, fade han; ty ehuru wisserligen förut skuldsatt, egre han dock tillgångar metswarante ungerfärliga beloppet af fin skuldsumma. Han bare mer flit skrifwit alla namnen falsta, för att ingen stulle genom lånen förorfas tas några förluster; och att det inträffat at nås ara namn på egare till de upaifna hemmanen blifwit rätt uptagna förklarare han bero af en ren tillfäliabet. Wid förfalskninaarna bare få tillgått, att ban först å lånereversalet skrifwit de falska namnen och sedan på samma fång samma namn på reversalerna til första omsåttningen. Dessa sednare förewarade han hemma bog fin tils omsättningen tom, för att feran å ett nytt omsättningsreversal funna skrifwa namnen lika. En gång bade han glömt att widtaga detta förfiatips betsmått och bare då fett fig twun en att att i låntagaren8 namn, i stållet för att omfåtta lånet, inlösa vet på en gång, emedan han ej kunde i minnet återkalla för fia namntedningarneg utfeende och fruktade att blifwa upptäckt. Detta war jamma lån, fom ombutsmannen äfwen nämnde wara inlöst. Sem witnen på egenhändiaa underskrifternas rigtighet hade G. begagnat twånne i bang tjenst anställta personer. Den ene af desksa, kontorsskrifwaren Hörberg, stötte uteslutanre räkenskaperna och torrespondensen för Annebergs fabril; ten andre, renementswäbeln Sjögren, war renffrifmare hes G. Bira, synnerligast Sjögren, bare flera gånger, på G:s begäran, äfwen nurerskrifwit löftesmännens namn oc sedan intygat exenhäns diga unterskriften; men detta förklarade G. enkast hafwa sfett på god tro i förlitande på G., utan den ringaste wetskap om bandlingarnedg orig tighet. Bate ombursman Richter ech åklagaren fäfte uppmärksamhet på vet otroliaa deri, att bed. ja persener, fom tock båra i flera är, Hörberg öfwer 2 och Sjögren omkring 8, warit i Gs tjenst och aldrig under denna tid fett någon af låntagarna eller löftesmännen, lihväl till slut ej dra: git misstankar, och yrkare för den skull deras börande inför rätta. G. fortfor vof att med ber stämthet wirhålla sitt påftåenre, att han more den enta brottelingen och att ingen ffuld hwilare på någon af de båra andra, Efter en längre öfwerlägnina resolverade rät. ten, att ransokningen uppsköts till den 5 augusti, rå kassaskrifwaren i Ritsbanken A. Bagge, hwilten, säsom G:s kemmissionär, är anfwaria för länebanrlingarnes rigtighet, skulle inkallas. Til derpå följande ransatning den 12 augusti skulle Hörb ra, Sjögren samt en kontorawaktmästare Johanesen i Ekesjö, hwilken under Sjögrens bors towaro wid mötet unter juni månad fom witne underskrifwit tre lånesreverfal, wid hemtnings äf