Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1871, sida 2

vända sig till Mr Wilson, Advokat, Chancery Lane.n Just en plats för mig, tänkte jag, om jag blott kan erhålla den). Jag beslöt emellertid att gå och försöka, om lyckan var mig bevågen. Dagen derpå var det onsdag. Jag klädde mig ytterst omsorgsfullt på morgonen och befann mig vid elfva-tiden i det mörka, nästan bedröfliga granskapet af Chancery Laue. Jag fann strax det uppgifna rummet. Till min förvåning såg jag der flere damer, som, att döma af alt, voro komna i samma ärende som jag. Vi visades in i ett slags förmak, sparsamt möbleradt. Golfvet var belagt med simpla cocosmattor, och på midten af den stod ett stort ekbord, öfverdraget med grön flanell och belastadt med en del dammiga lagböcker; några få stolar i fullkomlig saknad af all slags polityr samt gröna ståltrådsjalusier fulländade rummets prydnader. Vi sutto en stund i stum förväntan. Det var en kostlig scen: damernas antal var femton, en del syntes bittra och ofördragsamma, andra strålande och hoppfulla. Många och långa års slafveri, illa lönadt, hade bortsopat hvarje spår af lif och glädtighet från de förras skarpa, trötta drag. Det tycktes som hade de sammansvurit sig för att taga mig riktigt i skärskädande. Jag blef derigenom uppmärksam på min drägt, som var altför elegant för det ärende jag var stadd uti. Den prasslande sidenklädningen och dyrbara sammetskappan voro enkla båda, men af det kostbaraste tyg.