Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1871, sida 2

par och arbete skolo till menniskoslågtets förderf bortfastas för få improruktiva äåndomål fom utöfs wandet af krigareyrtet; detta bewisar, att regevingar och folk ännu ide tillegnat fia bwarken rcz ligionens, humanitetens eller en sann civillisationo julla betytelse. Slulle den utsträck a wårnepligten ide funna undwitae inom wårt älskare fosterland, så wille mötet allwarligt ech bestämdt uttala den förutsättning, att inrelningswertet bör förswinna, och likställighet med öfriga samhälleklosser ätminstone i ren wägen åwägabringae; i annat fall blefwe börderna fär den nu reterade jorten högst obilliga och cerhörda, och följterna häraf kunde ingen på förhand beräkna. Framföralt ansag mötet att en jå genomgripande reform som denna fordrar sträng rättwisa wid beslutens jattante. Den mening framhölle äfwen, att tiden borde förtortas för re wårnepligtige från 20 till högst 15 är, deraf 7 i landtstermen och 8 i ortförfmas ret. Sulle stamtrupp wara oundgånglig nödmänvin, borde densamma lönas af state kaasan, men icke af stattejordens innehafware, hwilka hwar för sig äro mera nartryckta af bördor än alla öfriga samhällseklasser. Mötet tunte ej unterlåta att uttala fin tacsamhet till re medlemmar af andra kammaren, som wir förliten riksdag röstat för indelningåswerkets afstaffande. Detta bewisar att de haft kännedom om follets tillstånd och behof. Huru olycksbringande bare det icke kunnat blifwa, om teesa Folkets män retat minoritetens tankar och gifwit wita för te starka påtryckningar, som ide uteblifwit, hwarken från regeringen än äfwen frän alla dem, hwilka ide tryckas af roteringebördan Religiös ofördragsamhet. En yr C. 3. G. Lintman bare til f m:t ingifwit en ansöfan om tillständ att få inom ritet obehindrart predika Swerenborgs andelära; men t. m:t bar ide funnit skäl att denna begäran bifalla. Ett besök i fattiggärden Höryd i Hwetlanda förr: samling i Småland stiltras rå fötjande sätt af en insåntare i Jönföpings Tirning: Hwetlanta församling, fom på setnare åren warit särdeles betungad med böga kommunalutskylter i följd af ven årliga tillwäxten of personer af olika åldrar, jom af fommunen fordrade understör, inseende derjemte att lifnöjobet och lättja hog en b I mar orsaken härtill och att de werlligen beböfwande, åls trige personer och ouppfostrate barn, ej sköttes så som ten tristliga tärleten fordrate, inföptes, för att afhjelpa nämnda olågenhet, i slutetar sistförf. år bemmanet Höryd tiv ett belopp af 23,000 ryr för att terstäres inhysa församlingens ala fattighjon och hålla desse till arbete, lämpati efter hwars och ens förmåga. Jnsåndaren besökte för några dagar sedan nämnte gärd, för hwiltet besök jag nu i korthet går att retogöra, af orsak att organiserantet af få beskaffare inrättningar inom många förfamlingar står på dagortningen. Wid min ankomst El. omtr. 7 på morgonen frågade jog efter föreftånvaren bwilken jag genast anträ?s fade od) anhöll jag, att ban måtte göra mia be font med werksamheten inom inrättningen, bimilken anhållan med särdeles wälwilja upptogs, Jag ledsagares derefter till 2:ne rutt, hwarest, till are bete oförmögna, åldringar lågo, derefter til 4 a 5 rum, i hwiltartels enfor med fina barn, dels huebåll, man, hustru oc barn, woro logerade; männerna woro nu på arbete mid jortbruket och bustrurna wero syeseljatta med sömnad eller annat hantarbete; rerefter tommo wi till ett rum hwarest några tvinnor woro syoselsatta med wäfs nader och spånoarsarbeten för inrättninaens bebof; i rummet brerwid woro arbetsföra audbar sysselsatta mad gröfre korgarbeten; terefter förres jag till ett rum hwarest en äldre skrärdare, bis trärd af lvinnor, war sysselsatt med förfärdigans ret af kläder åt fattighjonen; derefter förewisares 2:ne större skolrum med tillhörande bänkar, hwar eft alla barnen unrerwifades på beftämta tider.