Norrländska Korrespondenten – 22 juni 1871, sida 2

itce måste, till sölje af briftonte uppmuntran från allmänhetens fira, uprskjutas till påföljande tig. dan, rå ren änrtliancn tunte gifwas. Den förs nämna orjaten härtill torte få föras deri, att semcenijwarne bade frängått och höjt te bär mans liga prierna, ywiltat emellertid blef rättart till tisduefoiren, fom gafs för ett wmisferlisen ide stort, men sa mycket mera förtjust hublilum, bwiltet på flerebanta sätt aafwo fin stora tillfretsstäelse tilllänna; och sanningen lärer ocksa wara ren, att hrr Otto och Andersen äro i bög grad förtjente ar ahmänhetens omhultantre, fom mi också hoppas tommer vem framdeles till vel, bä-. de här ech annorstädes, i ju större mon altefters som de blijwa känta. Wåderlelen är i bög grar kustia och synes willa blifwa alt bistrare i mån fom wi nalfas midfsommaten J natt har tet susdat sa pass rittigt, ult marten ett par timmar uppåt tagen kunde steltsera i ett hwitt det. Temperaturen bar flis re aftnar ide warit böse än 7 åarader. Derhörta itemassor lisaa ännu utanjör Morra och en rel of Westorbettens kuster, hintrande all sjöfart. Pitea har ännu ej fett någon ångare i år och vet skrniswes verifrån, att man börjar lida brift på laffe och foder. Dagens Nyheters Halfweckonpplaga. Rerattioven al Dagens Nyheter ämnar jrån och med ten I insl. juli utsifwa en balfweckenpplaga, t w. 1. twå nummer i medan, bwarå prenumerationtpriz fet är Jrån d I juli fill årets flut 3 rtr 50 öre. Krigets sargliga följder för segraren. En fors respentent till Å H T rån Berlin skilrrar re förbererra böatitlinbeterna wid prens siska frigadbärens förestaente intäåg i Berlin oc tillägaer derefjter: Bretwit all adenna härliabet finnas äfwen hos of många rystra sfuaasitor, fom detta fruktanswärda krig framtallat. Wi hafwa tilllämput oss senrar, hwartill man förgäfwes söfter motbilter i histerien: wi bafwa slutit en frer, såran Tuyskiand ännu aldrig förskaffat fia. Men denna losante tofla har, fom jagrt, äfwen fina stugaor. Hwilten jemmer att se kriaets offer, ve stackars inwaliderna, wandra omtring i sitt lemlästade tilständ! J hela skoror fer man dem såjom fonwalefcenter ur lazaretten utsläppta i ven friska luften, promenera på gatorna. Man får fe förffrädliga siympningar; och de fom förjärdiga kryckor, träben och konsigjortda lemmar hafwa synbarligen fullt upp att göra. Men och vet finnes ide få, som ej funna begagna fia af ruylita bjelpmedel. Hur efta möter man ej på gatan dessa foraliga gestalter, hwilka en obarmhertig granat beröfwat båta benen och som nu måste låta transpertera sig i små, för tetta äntamål tonstru rare band wagnar, bur ofta en tapper aesse, fom, beröjwad tet tyrbarafie goda, fina öÖrend ljus, hjelplös må ste lita på en kamrats aormodi.bet och lernina, för att af ren sköna werlren ännu njuta hwad han kan i ett såtant tillstånt; hur ofta ett blekt, aftärdt ansigte, på hwilket man mit första blicken fer, att slagjältet påtryckt det prägeln af eu snar cdöt! O, dessa rlidanden — förbannelse, ia, före bannelse öjwer kriget! Men kroppsliga lidanden kunna med filosofi göras drägliza. Jawaliden är stolt öfwer sitt jernkors, stolt öfwer met wetandet att hafwa offrat sin kropp för fäderneslandet. Också är fosterlandet tacksamt för dessa offer, och i wärsta fall är töden en förbarmande wälgörare. Det finnes ännu litanden af andra flag. Mången landtwäresman återkommer efter lång frånwaro, för att, efter wapnens aflägaande, ånyo egna sig åt hemmets kära wärf, äterupptaga fin borgerliga sysselsättning, sörja för sin familj. Ack, bur ofta förbittras icke här återseendets glädje! Hemmet bar saknat mannene förständiat ledande, kraftiga hant; vet har dått tillbaka; en foralig skörd är att emetse, boskap och redskap bafwa unter tiden måst säljas, för att tilfrevsfjtälla hushåhets bes hof. SÅ står segraren öfwer Frankrike framför