Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1871, sida 2

Sundswall den 20 Juni. Arbetareföreningen bärftäres kommer att fira sin sedwanliga sommarfest i början af nåsta mår nad och skall tid och plats framdeles närmare angifwas. Emigration. Med Westernorrland metföljre i går ett par od) sjuttio utwandrare af båra könen och alla åldrar härifrån till Stockholm, för att witare fortfätta färren till kolonien New Sweden i staten Maine i Amerika. Aj vesfa äro 53 från Jemtland, re flesta från Unrersäkers socken, 13 från Tuna secken i Metelpad och de öfriaa häri från staten. J aumänhet burget folt, anförre te såsom beweteljenrund förhoppningen att få fin ställning förbättrad, få i ett fom annat bänfeenre. Tcater J fönrags afton gafs för fult hus Görners Fåfänga, hwilken förut fednaft i fjol efterhöst upplörveg härstädes och säledes för publifen är wälbekant. Nu fom annars war utförans det i allmänhet ganska tillirerss:ällanre, och fru Ahman som Auausta fruarne Boström och Strin vin säsom Clara och Julia samt hrr Ablström, Otterström, Stiegter vd) Lichtenberg såsom Will ner, Rose, Straichberger och Bilsenheim utrörde sina partier på ett sätt, som witnate om sann uppfattning af karaktererna, hwarwid dock bör anmärkas, att författaren tecknat Rose på et sådant sätt, att bang motbild i mwerttiabeten swårligen lär anträffas. Man tänke sig blott en kontorist, som, meran han är bercenre ech fattig, wångar lyfta ögonen ända till fin patrons totter, Men deremot sedan, då han blifwit hantlande för egen räkning och burgen karl, under det hang tillber das familj netsjunkit i fattiarom, af ren blyabet knappt fan få ett enta om färlet fram öfwer fina läppar! Hr Pettersson föreföll oss wäl fin för en bläckslagare, och i hr Boströms spel saknare wi denna den arlade köpmannens småningom skeende unterkastelse under högmorets demon, fom författaren tecknat. Publiken för aftonen fann sig road och wisade detta genom flera applåder och famtli ga be i stycket uppträdandes inropanre efter fpettatlets slut. Twenne uorsta artister violinisten Adolf Otto och Johan Andersen hafwa ankommit till starden i afsigt att härstädes låta höra sia. Wi hånwisa till teras annons. Från Norge metjöra de rätt wackra witsord. Ett sådant från Levanger lyder i öfwersättnina sålunda: Den af br violinisten Adolf Otto från Trond: hjem i förra numret annoenserade koncerten gaf han i går afton stadens festivitetslokal. Koncerten mar ej talrikt besökt af det musikälskande publikum, hwilket man likwäl af detsamma mwän: tat, eftersom det är den första gången som hr Otto här låtit höra fia, och hand spel är kändt för att wora särdeles fint, lätt och behagligt — och att retta är förhållandet, bekräftares i går af det lefwante bifall, konstnären skördade för hwarje nummer. Eldswäda. J förra weckan hafwa större delen af s. k. tyrkostalarne i Tuna nerbrunnit. Om eltens uppkomst hade wår sagesman fig intet bekant. Mord. Cut sådant har under ganska hemska omständigheter blifwit föröfwadt å Hammars nyss afslutade marknad. En konstberidare wid namn Bono, swärson till gubben Gautier, hade infunnit sig för att roa publiken medelst förewisningar i den högre rivfonften. Han skildras såsom en lugn och fanfer samt ganska belefwad man, den der gerna wilie lefwa i fred med hela mertden och hittills temmeligen lyckats deri, men ide få här. Marknadspubliken å Hammar tetta år beskrifwes såsom särdeles wild och säges hafwa inlätit sig uti ständiga slagsmål. Under sistlidne winter ha: de titningarnes berättelser om tyskarnes framfart i Frankrife hos de marknadsbesökande bönderna förorsakat beslutet att från stället förjaga alla