Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1871, sida 2

oc oo : . 2 Ur diskussionen i förswarsfrågan inom Andra kammaren. Herr Haus Andersson: (från Zemtland.) För: fättare aj invelninggwerkets bibehällande göra alt sitt till för att söta bibringa of den tron, att mår indelta joltat eger en sasthet, inteligens och krigsduglighet, jom är, snart jagot, beuntrangmird, och att ban id. fan ersättas merelft ven stamtrupp, Utskottet föreslagit. Det är möjligt att få är och blifwer; men jag tillater mig vet oaktadt fråga, huru man met jåran sät rhet fan påstå tetta, rå wåra trupper sedan sextio är hwarken levererut en batalj eller wunnit en seger. Eller huru wet man att ten stamtrupp, Utskottet före: slagit, stall bliwa ren indelta foltaten få mycket unterlågsen? Jag för min tel sörstär ide hwari från en såtan wietom tunnat erhällas Zcke lemnar åtminstene historien bewie på att ten in: delta soldaten warit oöfwerwinuelig, utan snarare metsatsen. Utstottete stamjoldater hafwa ju ännu ide warit i elten. Hwarifrån tommer vå twärsäterheten om teras otuglighet? Men, torde man säga, rå jackmän försätra of, att den indelta jolvaten är bättre än Utskottets stamtrupp, sa måfte och böra wi fitta tro till reras försätringar. Jag ber erer om ursäkt, mine herrar, för det jag ide obetingat fan fätta: tro til hwarken den enes eller den andres förfätringar i en råga fom denna, och detta derföre, att erfarenheten wifar att aua äro menniskor inför mår Herre när allt kammer omtring och tunna misstaga fia. Kasta wi en blick på te för få weckor setan timade hänkdelserna i Frankrite, skola mi snart finna att få är lörhallandet. Det war mån af fadet, fom ingäfwo fransta foltet ten tron, att det med Frantrifes krigare war en lätt sak att marschera tl Berlin — men huru gick vet? Om jag icke misstager mig war det en enda man franska Deputerade kammaren, fom ide trodre på dessa försälringar och som ide jublade, och denne samme man är nu franska folfets högste styresman. Hwad bewisar icke tetta? ä Hwad man här fruktar eller låtsar sig frukta